Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11 Kapitlet. Krigslyckan vänder sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
edra företag.» Likväl drog det länge ut på tiden, innan nämnda
förstärkningar hunno framkomma till destinationsorterna.
Grefve Wittgensteins afdelning bestod af de nyligen uppställda
tredje bataljonerna vid de i Finland opererande regementena och
utgjorde omkring 10,000 man. Furst Galitzin hade under sitt befäl
4:e infanteridivisionen, hvars numerär räknades till 8,500 man.
Sålunda kunde Buxhœvden numera förfoga öfver en här af 43,000 man.
Rörande fördelaktigaste användningen af nämnda
förstärkningar uppstod mellan kejsaren och Buxhœvden en längre
skriftväxling. Kejsaren önskade att de skulle begagnas för krigets
öfverflyttning till Sverige, en plan, som Alexander länge höll fast
vid. Buxhœvden däremot ville fördela ifrågavarande trupper i
tre delar: en afdelning skulle sändas till Kuopio, en annan till
Åbo, och den tredje skulle i Tavastehus bilda reserv för de öfriga.
Emellertid uppträdde markis Paulucci med ett tredje förslag,
hvilket gick ut på att invänta vinterns inbrott; ty den kalla årstiden,
ansåg han, skulle erbjuda ryssarna många fördelar. Svenska flottan
kunde då ej längre hota kusterna, och de isbetäckta insjöarna och
vattendragen skulle bilda; goda farvägar, så att man utan
svårighet kunde tränga fram inåt landet. Trupperna borde under väntan
på vinterns inträde hålla stånd längs linjen Kemi—Kuopio—Rautalampi—
Orivesi—Tammerfors—Björneborg, d. v. s. en sträcka af
500 kilometer. Nämnda plan kullkastades dock af Buxhœvden,
som höll på att man ej borde uppskjuta operationerna, utan
tvärtom handla omedelbart, snabbt och energiskt.
Kejsaren tillät också slutligen Buxhœvden att ställa och styra
efter egen önskan, till följd hvaraf Wittgenstein, då
förstärkningarna i de första dagarna af september anlände, fick besätta
Finlands södra kuster, och Galitzin beordrades att rycka fram till
Tavastehus. Under tiden hade äfven rikliga förråd af näringsmedel
och ammunition blifvit afsända till Finland och gretve Kamenski
hunnit ordna sina truppafdelningar i mellersta delen af landet.
På svenska sidan hade emellertid ej under hela sommaren
några väsentliga åtgärder vidtagits. Det som gjorts hade gjorts
blott till hälften. Trots Klingspors mest bevekliga framställningar,
förblef hären i det närmaste sådan den varit, och torde den vid
ifrågavarande tidpunkt uppgått till omkring 16,300 man,
konungens armé på Åland inberäknad.
Det bör ej väcka förvåning, att då intet gjordes till
förhållandenas förbättring, hoppet om vidare framgång — oaktadt den nyss
vunna segern vid Alavo — begynte sjunka hos en och annan.
Sommaren nalkades sitt slut, och detta bidrog äfven till att man
ej längre ansåg sig kunna räkna på en lycklig utgång. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
