Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11 Kapitlet. Krigslyckan vänder sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utblottade tillstånd. »Arméns nakenhet», utbrister han, »är redan
bedröflig att åskåda, ej allenast hos den finska armén, men äfven
hos de hittills från Sverige hit öfverstyrda troupper, ty i detta
land finnas inga tillgångar, från Sverige synas de utebli, af föda,
beklädnad, af hvad namn det vara må, som hörer till en armés
behofver, till utförande af ett krig. — Utan kläder, skoplagg, inga
kappor eller kapotter. — Hösten, den svåra hösten är nu för
handen, och vintern nalkas. Sjukdomar ha redan inrotat sig —
och dagligen stupa hjältar af befäl och manskap! Skall då denna
armé af hjältar som gjort och gör de största uppoffringar häfderna
framte, detta käcka folks öde bli att på det viset bli besegradt?»
»Här blir ej fråga om hvad som torde kunnat ske, från första
början af denna sommarkampanje till Finlands återtagning, men
hvad nu är till görande om ej till landets frälsning, åtminstone
för arméns i sikte förestående undergång.»
Därtill finner Aminoff endast tvenne räddningsmedel: »en
hederlig fred, som tryggar det urgamla Svithiods själfständighet
ostyckadt», eller ock att i öfverensstämmelse med Klingspors
förslag innan vinterns inbrott öfverföra armén till Sverige.
Motiverande sitt senare alternativ utbrister han: »Är fäderneslandet
därmed hulpet, frälst ur barbarens våld, att den af förtviflan läte
slakta sig till sista man, hvarigenom mig synes att den sista gnistan
af det ännu närande hoppet vore för hela riket alldeles nära
förloradt, men har K. Majestät sin armé i behåll på svensk botten, är
det ofta nämnda hoppet ännu kvar för fäderneslandets frälsning.»
Det förefaller som om anförda pessimistiska tankar, så föga
förenliga med en krigares värdighet, ännu ej borde kunnat vinna
insteg vid armén, — seger hade ju följt på seger under hela
sommaren. Men Aminoff hade, såsom öfverbefälhafvarens rådgifvare,
större möjlighet att öfverblicka en vidare horisont än de flesta
andra officerare. Han kunde ej undgå att redan vid denna
tidpunkt upptäcka, hvarthän det hela sannolikt skulle leda. Till
denna framsynthet fordrades ej någon större militärisk förmåga,
hvaröfver Aminoff ej heller förfogade. Det kom sig helt enkelt
af att han var invigd i förhållandena och kände landets krafter
äfvensom de driffjädrar, hvilka satte dem i rörelse.
Främst voro konungens egenskaper väl kända för Aminoff,
och Klingspors oduglighet lärde han inse redan vid krigets utbrott.
Hans lifs växlande erfarenheter hade skänkt honom många
lärdomar, bland andra den att draga säkra slutsatser af för handen
varande verkligheter. Aminoff hörde visserligen till dem, hvilka
öfverdrefvo ryssarnas krafter, en högst fördärflig uppfattning, som
för resten delades af mången vid högkvarteret. Han och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
