Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11 Kapitlet. Krigslyckan vänder sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tavastlänningarna, och på andra sidan om det smala sundet
befann sig v. Essen med 6:e brigaden.
Framför positionen utsträckte sig ett stort, flackt fält uti en
utåt böjd båge och längre bort en skog. Landsvägen från Lappo
delar sig vidpass par kilometer från Salmis by: den högra grenen
leder till Ruona och den vänstra till Lintulaks. Vid nämnda
vägskillnad anfölls kl. 6 på morgonen vårt arriergarde under
öfverstelöjtnant Adlercreutz’ befäl.
Fienderna, anförda af den tappre Kulneff, läto ej drifva sig
tillbaka. De fingo tvärtom sina stridskrafter förstärkta, sedan
Lukoff hunnit fram längs Lintulaks-vägen. Till öfverstelöjtnant
Adlercreutz’ undsättning sändes en Savolaks-bataljon jämte karelska
jägarne. I stället för att draga trupperna till försvarspositionen,
inlät sig öfverstelöjtnant Adlercreuz i en mycket het strid framför
densamma, hvilken drog ut i hela fem timmar. Kulneff giorde
hvad han förmådde för att förlänga skottväxlingen, ty under tiden
förbereddes ett anfall emot vår svagare vänstra flygel. Å ömse
sidor kämpades hårdnackadt, hvarvid löjtnanten vid Savolaks
infanteri Orbinski, som vid flere föregående strider utmärkt sig, föll
träffad af en kula.
Den vid Ruona till hälften nedbrunna bron omintetgjorde
större truppers öfverföring till motsatta stranden, hvarigenom
Kamenskis hufvudstyrka förhindrades att undsätta Kulneff.
»Attackera med hvad Gud sändt er», skref Kamenski till Kulneff
äfvensom till den vid daggryningen anlända Lukoffs afdelning.
General Adlercreutz, som aldrig skonade sig, red slutligen med
sin stab till stridslinjen, där han uppehöll sig midt i elden. Men
då ryssarna plötsligen sprängde finnarnas ked, omringades
oförmodadt generalen och hans adjutanter. Och för att yttermera
tillspärra återvägen för dem, omkullstjälpte fienden några
ammunitionsvagnar. Utan att dock förlora sinnesnärvaron, drog
Adlercreutz sin värja, och de öfriga följde hans exempel. Tilldelande
de påträngande ryssarna skarpa hugg, banade Adlercreutz sig väg,
och märkvärdigt nog lyckades det honom att oskadd komma
igenom. Vid hans sida kämpade öfverstelöjtnant de Suremain,
major Gustaf v. Otter och löjtnant Klingspor; endast den
sistnämnde råkade i fångenskap.
Striden fortfor emellertid alltjämt, men då general Adlercreutz
slutligen insåg att det blef honom omöjligt att hejda Kulneff, gaf
han åt förtrupperna befallning att draga sig tillbaka och söka
skydd bakom positionens skansar. I fem timmar hade
öfverstelöjtnant Adlercreutz med tre svaga bataljoner uppehållit fienden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
