- Project Runeberg -  Striden om Finland 1808-1809 /
257

(1909) [MARC] Author: Hugo Schulman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11 Kapitlet. Krigslyckan vänder sig.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(tillika fången). Löjtnant C. J. Neiglick råkade i fångenskap.
Härtill kommo flera kontusionerade.

Adlercreutz framhåller särskildt i sin rapport generalmajor
Gripenberg, öfverstarna Cedergren och v. Essen samt
öfverstelöjtnant Reutersköld, »som förde befälet öfver Brigaderna och
utmärkte sig samtlige med all möjlig nit och rådighet». De tvenne
sistnämnda anförde personligen jägarekeden under fiendens
förföljande. Vidare omnämnas major Charpentier vid artilleriet och
adjutanterna de Suremain, v. Otter, Ulfsparre och G. F. v. Kræmer.
Om dessa sina adjutanter yttrar generalen, att de »hafva på ett
särdeles nitiskt och berömvärdt sätt utmärkt sig, desse dagar varit
mycket exponerade, och framför allt uthärdat de svåraste fatiguer, i
anseende till den vidsträckta position vid Kuortane, så alt de till slutet
knappt förmådde sitta till häst».

Ryssarna hafva uppgifvit sina förluster till 17 officerare och 827
man, af hvilka 51 fångna.

Främsta förlusten på svensk-finsk sida utgjorde dock den
andliga kraft, hvilken hittills hållit modet uppe, men som härefter var
bruten. För såväl officerare som soldater framstod nu den nakna
verkligheten, hvilken öfvertygade dem om att hvarken försakelser
eller personligt mod båtade till något, — de kunde intet uträtta.
Här hjälpte ej längre några ansträngningar af hvad slag de vara
månde — landet skulle bit för bit uppslukas af inkräktarne.
Samma nedslående intryck gjorde händelserna äfven på landets
befolkning, hvilken härefter försjönk i en smärtsam, resignerad
likgiltighet och undergifvenhet för ödets hårda lek.

Belysande för den rådande sinnesstämningen äro följande
anteckningar i Möllersvärds journal. »Armén börjar ledsna»,
skrifver han, »folket är utan kläder, proviant tryter alltför ofta.
Vegesack med sina 3,000 man är anländ, men hvad hjälper denna
bagatelle oss nu mera! Reträtten fortsattes till Lappo utan att vi
förföljdes. Hans excellens säges resa undan i morgon innan dager.
(Naturligtvis.) Verkligt motstånd lära vi väl med litet folk icke
(mer) ämna göra. Fienden på alla kanter; enligt all sannolikhet
äro vi snart kringrända. Förstärkningar komma alla dagar från
Sverige — i bref! Hösten nalkas med stora steg. Nyss voro vi

illustration placeholder

H. E. Reutersköld.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:25:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stridfin/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free