Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11 Kapitlet. Krigslyckan vänder sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beständiga knuflhingar ej kunde igenkänna den knuffande . . . Hundrade
ljud uppstego i natten; öfverallt jämrade sig sårade, hvar och en
på sitt tungomål. Artillerister och trosskuskar hojtade åt sina
utkörda kampar och utstötte tjogtals svordomar hvar gång de
körde fast, hvilket timade i alla ögonblick; hjul och vapen
skramlade, soldaterna skrålade. Alla dignade af trötthet och hunger . . .»
Sålunda framkom hären slutligen till Nykarleby. Ryssarna hade
ej förföljt, ty deras krafter voro äfven alldeles uttömda.
* * *
Den, som i våra dagar besöker Oravais, upptäcker redan på
afstånd, öster om landsvägen, en hög granitpelare med den mörka
furuskogen till bakgrund. Pelaren är rest på berget, där
Adlercreutz hade sin hufvudställning. På tvenne i pelaren infattade
bronstaflor läses följande svensk- och finskspråkiga inskrift:
»Helgad Åt Minnet Af Krigare,
Fallne På Oravais Fält Den 14 September 1808.»
»Fallne för pligt och för fosterland,
Kämparna hvila från blodig strid,
Men bragdernas minne lefver,
Älskadt, välsignadt till sen’sta tid.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
