Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13 Kapitlet. Lochteå—Olkijoki.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bemödanden, ty i en senare skrifvelse till kejsaren yttrar han bland
annat: »Men oaktadt några tjänstemäns benägenhet till vår fördel,
har det varit omöjligt att, utom förökandet af desertörernas antal,
skaka den hederskänsla, som lifvar dem (de svenska officerarna)
och gör dem beredda att med blod skölja hvarje steg af sin
reträtt.» Sålunda lyckades han endast förmå några soldater
öfvergifva hären och rymma till sina hem.
Medan stilleståndet varade hade ryssarna, tvärtemot
öfverenskommelsen, förflyttat en del af sina trupper. Sålunda öfverfördes
5 bataljoner från Kamenskis kår till Tutschkoffs, hvars afdelning
yttermera förstärktes med de nyss anlända 2 gardesbataljonerna.
Kamenski erhöll i stället 2 regementen af Bagrations afdelning,
hvarjämte de i Nykarleby, Vasa och Kristinestad kvarlämnade
trupperna aflöstes af ett regemente från Galitzins och två från
Bagrations kårer, och alla dessa tre ställdes under Galitzins befäl.
Alla uppkomna luckor fylldes sedermera ur Wittgensteins kår.
Så snart detta blef kändt inom finska armén, ansåg sig
Klercker ej heller vara bunden af öfverenskommelsen och
beordrade de vid hufvudarmén befintliga savolaksarna till Pulkkila
samt afsände dessutom 700—800 man svenskar, hvilka anländt
till Uleåborg, såsom reservtrupp åt Sandels. Nämnda trupper
hunno dock ej fram till Idensalmi tids nog för att taga del i den
ärorika striden vid Virta bro.
Den 19 oktober kl. 1 eftermiddag uppsade Tutschkoff
stilleståndet, så att fientligheterna åter kunde begynna den 27:e vid
samma tid på dagen.
Buxhœvdens plan gick ut på att först undantränga och i grund
tillintetgöra Sandels’ afdelning och därigenom gifva Tutschkoff
möjlighet att hinna fram till Uleåborg samt hota finska
hufvudarmén i ryggen. För att utföra nämnda plan uppsade
Tutschkoff stilleståndet några dagar tidigare än Kamenski, hvarigenom
han hoppades förskaffa den förstnämnde tid att verkställa anfallet
och vinna ett försprång vid marschen upp mot Uleåborg.
Sandels som erhållit kännedom om bestämmelserna rörande
vapenhvilan och ogärna ville lämna det med så mycken möda
befästade Palois i fiendens händer, försökte genom öppnandet af
en särskild underhandling med Tutschkoff åstadkomma
ändringar i villkoren. Dock förblefvo alla hans bemödanden förgäfves.
Den ryska generalen hvarken önskade eller ansåg sig berättigad
till några som helst afvikelser, isynnerhet som stilleståndet för
ryssarna i främsta rummet åsyftade att utan blodsutgjutelse få
Sandels’ kår förflyttad bortom Idensalmi. För Sandels återstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
