Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13 Kapitlet. Lochteå—Olkijoki.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hade varit meningen att stanna vid Viermi, men emedan
terrängen därstädes var olämplig, fortsatte Sandels marschen till
Salahmi och skyndade här att med alla till buds stående medel
förstärka positionen. Olika slags skansar uppfördes, skogen fälldes
och förhuggningar bildades; äfvenså byggdes rishyddor och
jordkulor för manskapet, ty det ringa antalet hus — byn bestod af
endast tvenne bondgårdar — räckte knappt till för staben; och
oktobernätterna med omväxlande isande köld och fuktighet gåfvo
sig redan tillkänna.
Hit anlände, under kapten Gyllenskölds befäl, 700 man af
Lifgrenadier-regementet, hvilka nyligen landstigit på finska kusten,
och bestämdes till förstärkning af Sandels brigad. Sandels kunde
härigenom nu räkna 2,400 man under sitt befäl.[1]
Tutschkoff åtjer hade efter striden dragit sina trupper till Viermä
och Palois, där han slog sig ned i tämligen kringspridda kvarter.
Han ansåg sin styrka alltför fåtalig för anfall; och i följd af brist
på lifsmedel vågade han ej fördjupa sig i ödemarkerna norrut.
Medan de tvenne fientliga kårerna sålunda lågo mot
hvarandra, erhöll Sandels genom sina kunskapare ständigt
underrättelser om förhållandena inom ryssarnas läger. Vare det i
förbigående sagdt, att Sandels var så godt som den enda af våra
generaler, hvilken insåg vikten af och förstod att inhämta kännedom
om sina motståndares förehafvanden och därigenom kunde handla
med större säkerhet än de flesta af våra andra befälhafvare. Han
underrättades nu om att ryssarna voro vidt kringspridda i gårdarna
och beslöt draga fördel däraf genom att oförmodadt angripa dem.
Till företagets ledare bestämdes major Duncker, under hvars
befäl ställdes 400 östgöta-grenadierer, 300 man
savolaks-infanterister och 200 man savolaks-jägare.
På svårtillgängliga omvägar, genom kärrmarker och vilda
skogar österom Iijärvi sjö skulle dessa obemärkta smyga sig fram
öfver Svenninmäki till Virta, öfverrumpla bevakningen, förstöra
bron, tillfångataga generalerna Alexejeff och Jertschoff, hvilka
bodde i Fredriksdal, samt återvända längs stora landsvägen till
Salahmi. Aminoff var beordrad att under tiden med 500 man
tåga fram längs stora landsvägen och på gifven signal anfalla
Fredriksdal från norr. Signalen skulle utgöras af en rakett,
hvilken det var meningen att uppsända, då våra trupper lyckligt hade
anländt till bron.
Natten mot den 9 november bröt Duncker upp och anlände
före soluppgången till Svenninmäki, där han hela dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
