Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifter, för att få ett bättre begrepp om den Högste och hans
afsikter.
»Den Gud jag begriper, den tror jag ej på», blef Döbelns svar.
Så snart Döbeln ankommit till ön, begynte han att med sin
vanliga ihärdighet och med ospard möda vidtaga alla till buds
stående åtgärder för ordnandet af försvaret. Före honom hade
befälet på Åland förts af öfverste Peyron, hvilken på ett
förtjänstfullt sätt påbegynt ögruppens försvar, men ännu återstod mycket
att göra.
Truppstyrkan därstädes uppgick visserligen till 9,095 man, men
af dessa voro 2,103 sjuka och 1,588 upptagna i olika
kommenderingar, hvarigenom endast 5,404 man voro närvarande
(landsstormen inberäknad), under det ryssarna i Åbo och dess omnejd
disponerade öfver 17,000 man. Men oaktadt utsikterna till
framgång för svenskarna syntes ringa, ryggade v. Döbeln ej tillbaka,
utan beslöt att göra hvad i mänsklig förmåga stod. »Hvad
fördelningens öde blir», skref han bland annat till konungen, »är
okändt, dock skall äran och fosterlandets vålnader skydda vår aska».
Trupperna voro fördelade sålunda, att öfverste Cronstedt med
Södermanlands och Västgöta-Dals regementen innehade vänstra
flygeln med stabskvarter vid Kastelholm och förposterna, under
öfverstelöjtnant Lagerbrings befäl, på Vårdö; öfverste Fleetwood
med Kronobergs regemente jämte Fleetwoodska och Palénska
bataljonerna (f. d. Svea och Finska gardena) intogo högra flygeln
på Lemland med stabskvarter i Granboda och förposter, under
öfverstelöjtnant Löwenhjelms befäl, på Föglö och Bänö; i reserv
bakom de öfriga stod öfverste Boije med Jönköpings
landtvärnsbataljon samt Ålands landtvärn och landsstorm.
För att förstärka positionerna uppkastades fältverk på
lämpliga punkter, förhuggningar fälldes, vägar röddes, vårdkasar
uppfördes för att varsko vid fiendens annalkande, och dessutom
upprättades en optisk telegraf mellan Åland och Stockholm.
Trots alla på Åland vidtagna åtgärder var truppernas
ställning därstädes, aflägsnade som de voro från fastalandet, i högsta
grad betänklig. Den ovanligt kalla vintern hade belagt hafvet med
ett starkt istäcke, hvarför fienden med öfverlägsna krafter lätt kunde
tränga fram från Åbo och tillintetgöra Döbelns relativt svaga
afdelning. I händelse åter hafvet skulle gå upp, blefve
svenskarna afskurna och kunde vid denna årstid ej räkna på någon
hjälp från Sverige. Det hade varit af behofvet påkalladt, att man
antingen i god tid ditsändt större förstärkningar eller också
bortkallat Döbelns afdelning från öarna. Döbeln anhöll enträget om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
