Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14 Kapitlet. Vintern 1808—1809.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller fiendens kunde underlåta att högakta». Montgomery
skildrar sinnesstämningen i följande ord: »Förtviflan och sorg lyste
ur hvarje ansigte; med förbannelser öfver sin olyckas upphof
nalkades de det ställe, där det grymmaste af alla öden skulle öfvergå
de tappre. Med en hemsk tystnad, men under tandagnislan,
uppfylldes det utan ordning. Soldaterna sönderbröto sina vapen,
trampade under sina fötter de tropheer, dem de med lif och blod
hittills försvarat.»
Iklädd trasor, vanställd af sår tågade nu denna skara
i spridda flockar för att uppsöka sina hem. Ett mindre
antal soldater jämte några officerare lyckades smyga
sig undan och uppnådde efter otaliga mödor, på
omvägar, de svenska trupperna i Umeå; några fanor
räddades äfven af dessa behjärtade män.
Inalles torde vid konventionen i Kalix 2,000 man
friska och i det närmaste lika många sjuka, 12 fanor
och 22 kanoner ha fallit i ryssarnas händer.
Gripenberg och Palmfelt blefvo af samtiden strängt
klandrade och jämförda med kommendanten på Sveaborg.
Men ju flera fakta kommit i dagen, desto tydligare framstår
Gripenbergs rättrådiga afsikter. Palmfelt framträder däremot som den
ledande själen vid fördragets afslutande. Det var han, som först
klandrade försvaret i Kalix och framhöll omöjligheten att föra
armén till Umeå; det var han, som på franska ledde alla
underhandlingar och inverkade på Gripenberg med sina påståenden; hela
hans uppträdande under kapitulationen tyder dessutom på att han
innerst åstundade densamma. Han intrigerade så mycket som i
hans förmåga stod, utan att dock direkte spela förrädarens roll.
Hvad Gripenberg däremot med skäl kan klandras förtär att han
afstod förråden i Västerbotten, öfver hvilka han ej ägde
bestämmanderätt, men detta, ehuru obetänkt, innebär dock ej något
vanhederligt. I sina egna officerares ögon stod han öfver hvarje
 |
Nylands dragon och infanterist. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
