Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15 Kapitlet. Inre förhållanden i Finland under kriget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef han jämte många andra af konungen benådad samt fortsatte
att tjäna vid militären intill år 1796. Nämnda år tog Mannerheim
afsked ur tjänsten, gifte sig och slog sig ned på sin egendom
Villnäs i Lemo socken, där han vid krigets utbrott lefde som
privatman. Han var en fintbildad, mångsidigt begåfvad man;
synnerligen ägnad för det grannlaga värf honom nu blef ålagdt. Hans
vidtomfattade intelligens insåg klart hvad situationen af honom kräfde.
I medlet af september anträdde deputationen resan österut,
men anländ till Viborg, måste den vända om, ty här
tillkännagafs att kejsaren plötsligt afrest till Erfurt, för att där
sammanträffa med Napoleon.
Ett uppskof på några veckor inträdde sålunda, hvarför
deputationens medlemmar återvände till sina hem, för att i
slutet af oktober ånyo begifva sig i väg. Denna gång anlände
de utan motigheter till Petersburg, där de blefvo väl
emottagna och på kejserlig befallning inlogerades i ett godt
hotell. Här uppvaktades de af trenne tjänstemän från hofvet,
hvilka hade i uppdrag »att sörja om deras angelägenheter
och hålla dem sällskap». Till deputationens förfogande
ställdes flera åkdon med fyrspann, loger på teatrarna samt 10
rubel om dagen till underhåll.
Det framstod tydligt, att man önskade göra deputationen välstämd
för de nya förhållandena.
För underhandlingarna hänvisades deputationen till grefve
Soltykoff, hvilken under Rumjantzoffs frånvaro i Erfurt förestod
utrikesministeriet. Från rysk sida iakttogs sålunda samma yttre
former, som äro brukliga vid diplomatiska underhandlingar med
ett främmande lands sändebud; redan detta utgör en länk bland
de många fakta, som bevisa att man i Ryssland alltifrån början
ej betraktade Finlands förening med ryska riket som en vanlig
inkorporation, utan afsåg att det nya områdets alla särskilda
rättigheter skulle vidmakthållas, och att landet skulle träda i
förening med Ryssland på helt andra grunder, än fallet varit med
tidigare från Sverige eröfrade provinser.
 |
G. E. Mannerheim. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
