Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16 Kapitlet. Sommarfälttåget i norra Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underhandlingar med Schuvaloff och lofvade honom hela Umeå
stad, om han blott ville vänta 14 dagar, d. v. s. till den 6:e juni.
I en skrifvelse till Schuvaloff, öfverlämnad af Döbelns
parlamentär, framhölls att fred sannolikt med det snaraste skulle afslutas,
att Erfurt-öfverenskommelsen numera var lämnad därhän, att såväl
Napoleon som Alexander önskade fred, på villkor att Finland
afträddes åt Ryssland, och att sålunda all vidare blodsutgjutelse
vore onödig.
Schuvaloff fann förslaget tilltalande och förmånligt, men
vågade ej, tvärtemot erhållna instruktioner, afsluta en vapenhvila.
Dock afsände han Döbelns bref till Barclay de Tolly, för att
inhämta dennes befallningar samt beordrade tillika öfverste Berlire
att resa till Umeå och därstädes träda i personlig förbindelse med
Döbeln, i syfte att vidtaga öfverenskommelser om stadens
utrymmande.
Efter en långvarig öfverläggning enades man om, att
svenskarna skulle utrymma Umeå den 31 maj samt öfverskrida gränsen
till Ångermanland den 3 juni, hvaremot ryssarna ägde rätt att
intåga i Umeå den 1 juni, men ej finge begynna fientligheterna
före den 6 juni.
Andamålet med parlamenteringen var sålunda vunnet, och
Döbeln fortsatte med lastningen, hvarjämte breda rännor genom
isen uppsågades för fartygen. Innan månadens slut voro
transportfartygen, 7 till antalet, lyckligen anlända till Hernösand.
Förutom 31 kanoner räddades förråd af olika slag till ett värde af
300,000 riksdaler banko. Men ej nog därmed, — genom
öfverenskommelsen med Schuvaloff kunde Edelstam och Duncker, utan
fara för att blifva tillintetgjorda af öfvermakten, förena sig med
de öfriga trupperna.
Wrede, som kände stor tillfredsställelse öfver den lyckliga
utgången, skref ett hjärtligt bref till Döbeln, uttryckande sin
tacksamhet för dennes klokhet och driftiga verksamhet.
Emellertid tågade Döbeln under långsam marsch till
Nordmaling, där han i prästgården tog sitt högkvarter och uppställde
sina förposter långs Öre älfs södra strand. Under den bro, som
här leder öfver strömmen, lät han anbringa brännbara ämnen
samt på södra stranden uppföra starka styckevärn. Då generalen
en dag jämte sin adjutant Montgomery red öfver nämnda bro,
yttrade ban till sin följeslagare: »Här ämnar jag på en gång
nedsjuta, bränna, dränka och spetsa de anryckande ryssarna!»
Men att verkställa dessa lifliga, mordiska önskningar
förunnades honom ej, ty till följd af de utomordentliga ansträngningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
