Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16 Kapitlet. Sommarfälttåget i norra Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid en försvarsstrid. Men i hopp om medverkan af flottan och
antagande att ryssarna, af fruktan för att blifva afskurna, ej
skulle våga sig längre söderut, beslöt han, trotsande faran, att
stanna i Hörnefors.
Den lilla å, som här flyter fram i riktning från norr till
söder, kunde öfvervadas på flera ställen. På denna tid betäcktes
stränderna å ömse sidor af tät skog, som nästan öfverallt sträckte sig
intill vattnet och för en fiende möjliggjorde ett obemärkt
framträngande ända intill"strömmen. Hörnefors bruk med dess många
byggnader låg på östra stranden nära intill stora landsvägen,
hvilken öfver en bro ledde till motsatta sidan. Några kilometer
högre upp, vid samma å, förekom invid Hörnhammar en annan
bro, hvaröfver en fiende, såvida han valde densamma, kunde
kringgå försvarspositionen vid den förstnämnda bron, där Sandels
koncentrerat hufvudförsvaret. För vänstra flygelns försvar hade
en mindre styrka blifvit utsänd till Hörnhammar, hvarjämte en
fältvakt var utställd på högra flygeln invid åstranden och Jämtlands
jägare, 200 man, bildade förtrupp ett stycke framåt stora vägen
mot Umeå. Själf hade Sandels tagit sitt högkvarter å bruket i
Hörnefors.
De tvenne påföljande dagarna förflöto i stillhet, utan att
fienden lät höra af sig, hvarför Sandels invaggades i förmodan
att fienden ej riskerade ett allvarsamt anfall. Men detta var blott
lugnet före stormen. Ryssarna väntade endast på Kosatschkoffski
för att jämte hans trupper göra ett kraftigt angrepp.
Den 5 juli hade varit en varm och underbart skön
högsommardag. Nu led det redan mot kvällen. »Knappt ett andetag
af den somnade vinden förnams nu mer; därför låg den ur
djupen stigande fuktiga dimman orörlig öfver naturen, lik den i vida
veck nederfallande silfverhvita duken på ett altare.» De olika
trupperna, hvar för sig, uppstämde ett högtidligt korum och
aftontaptot tonade genom den stilla nejden, bjudande frid och
manande till hvila efter dagens spännande oro och mödor.
Ingen anade att man ännu samma kväll skulle ofredas af fienden.
I den rymliga salen i bruksbyggnadens öfre våning hade
ett rikligt försedt matbord blifvit uppdukadt för Sandels, hans
adjutanter och några inbjudna officerare. De stodo redan i
beråd att begynna måltiden, då ett bud anlände från kapten
Poignant, hvilken anförde jämtlänningarna. Budet meddelade,
att en öfverlägsen fientlig styrka anföll fältvakten. Sandels ville
ej sätta tro därtill, utan förmodade att saken endast gällde en
mindre förpostfäktning. Men i detsamma inträdde ett ilbud äfven
från Hörnhammar med underrättelsen att fienden därstädes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
