Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17 Kapitlet. De sista striderna och freden i Fredrikshamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilade alla andra på norra åstranden och invaggade sig i
föreställningen att ryssarna ej skulle våga ett allvarsamt motstånd.
Under natten hördes skott på afstånd. »Det är säkert Wrede,
som anfaller ryssarna», antog man i lägret. Och då skotten
slutligen upphörde, förmodade man att fienden var slagen. Men skotten,
hvilka ljödo, härrörde från Umeå, där den lilla nyssnämnda
skärmytslingen pågick mellan Kamenskis förtrupper och de af Puke
utsända kanonbåtarna.
Hade Wachtmeister gjort sig mödan att förstärka sin position
med några jordvallar och förhuggningar, låtit rifva bron och
intagit en fast ställning längs norra åstranden, skulle Kamenski,
som måste bryta sig väg genom de till an talet jämnstarka svenskarna,
antagligen ej lyckats komma fram. Kamenski insåg också till fullo
sin svåra belägenhet och yttrade till sin omgifning: »Om vi icke
slå oss igenom, så låtom oss bortkasta ränslarna och återgå öfver
de lappländska fjällen till Ryssland!» Dock skulle allt utfalla
annorlunda genom Wachtmeisters olyckliga tillvägagående.
Klockan vid pass 7 på morgonen hördes skott från södra
sidan af ån, där södermanlänningarna stodo på förpost, och några
ögonblick därefter voro alla i svenska lägret redo till strid, på de
dem tidigare anvisade platserna. Öfverste Fleetwood stod framom
bron vid gästgifvargården och utgiorde förtruppens reserv;
Boije och Löwenhjelm hade intagit ställning på höjderna
bortom byn.
Då nu ryssarna redan från början trängde på med ansenliga
styrkor, lät Wachtmeister, i stället för att koncentrera sitt försvar
längs norra åstranden och åt Kamenski öfverlåta angreppet, den ena
bataljonen efter den andra rycka öfver bron för att anfalla fienden,
hvilken på en dominerande höjd intagit ställning. Med sällspordt
mod och under höga hurrarop stormade svenskarna upp för höjden,
men trängdes tillbaka af öfvermakten. Tre gånger upprepades
stormningen, hvarunder major Stackelberg blef sårad och major
Hård intog hans plats. Nu sändes öfverstelöjtnant Reutersköld
med jönköpingarna i elden, men med den påföljd att haitten af
bataljonen nedgjordes; det oaktadt kvarstannade den andra hälften
tills det allmänna återtåget vidtog. Härefter följde ryttmästaren,
friherre Fleetwood, med tredje brigadens jägare för att dela den
föregående truppens öde.
Sedan Lagerbring nu återvändt från sin beskickning till Puke,
öfvertog han befälet öfver de trupper, hvilka befunno sig i elden,
hvarvid öfverstelöjtnant Hederstjerna med Kronobergs regemente
försökte kringgå Kamenskis vänstra flygel, men förekoms af
fienden och kastades, efter en het strid i den af krutrök uppfyllda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
