Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Gymnasisttiden 1828 - 1831
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Köping stundom under mellanterminerna på en eller annan
dag samt var då en deltagare i de lärorika samtal, som jag
har nämt att jag fick åhöra. Af Nibelius såsom lärare hade
jag stor nytta. Han lärde mig med sin logik att bruka mitt
förstånd; med sin moral satte han reda och klarhet i mina
sedliga begrepp, med sin psykologi gaf han mig en åskådning
af det menskliga väsendet, och slutligen införde han mig i ett
annat nytt läroämne, ty han gaf enskilda lektioner i engelska
språket, utan betalning, och tillträdet stod öppet för hvar och
en, som hade lust. Visserligen var undervisningen endast
kursivläsning, men denna var tillräcklig för mig att öppna vägen
till den engelska litteraturen. Dessa engelska lektioner i
Mobergs krestomati roade mig mycket och lika så elementen af
filosofien på det sätt, de af Nibelius framstäldes. Jag har vid
framskridande ålder funnit mig vara alldeles oförmögen af allt
verkligt filosofiskt studium, men såsom gosse, när fråga blott
var om elementen, var jag helt annorlunda.
Ett drag af karakteren hos Nibelius grep mig starkt.
Der fans en pojke på gymnasium, som var en stor slarf och
särskildt illa anskrifven hos Nibelius. Men nu hände en gång,
att Nibelius hade af oaktsamhet kommit att göra en sak, som
denne gymnasist kunde med skäl anse såsom en förolämpning.
Nibelius upptäckte sitt fel och bad pojken om ursäkt
offentligen inför hela gymnasisthopen. Detta, att han, den eljest så
styfve och stolte mannen, icke höll sig för god att bedja om
ursäkt af en lärjunge och just en, som han sjelf värderade
mycket lågt, men som likväl denna gång hade rätt, hvaremot
läraren hade orätt, detta tyckte jag vara ett förträffligt
karaktersdrag, och jag tycker så ännu. Jag lärde mig af detta
exempel, huru man skall praktiskt tillämpa sedeläran, som jag
hörde mig föreläsas af samme Nibelius. Jag såg ett exempel
af rättfärdighet i handel och vandel. Jag lärde mig, att ingen
menniska är för hög att bekänna ett begånget fel och ödmjuka
sig inför den svage. Pojkhögfärd bör qväsas, men
lärarehögfärd i skolorna är ett lika stort fel. En vanlig lärdomens
högfärdspåse skulle låtsat om ingenting, men Nibelius var stolt,
med en stolthet af den högre arten, som icke kan lida den
moraliska förödmjukelse, som består deri, att man vet sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
