Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Gymnasisttiden 1828 - 1831
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han var son i ett rikt hus och fick handpenningar hemifrån,
mycket större, än jag någonsin hade lärt känna. För honom
lade de dåliga sina snaror och narrade honom. Han var
inkommen på förderfvets väg, men hans fader tog vara på sin
son, medan tid var, och tog honom bort från läroverket.
Men just när jag tänker på denne gosse, står genast för mitt
minne bilden af ett ädelt kamratskap. Ty der funnos några
verkligt ädelsinnade ynglingar, som hade föresatt sig att rycka
honom ut ur förförelsens klor. Der skulle blifvit en strid om
honom mellan onda och goda andar. Men nu blef han räddad
på annat sätt, genom sin faders omsorg.
Der funnos således i motsats mot de dåliga äfven goda
ynglingar, som utbytte med hvarandra ynglingalifvets verkligt
ädla inflytelser. Vi lefde ett glädjerikt, ett friskt, ett
oförderfvadt lif. Och oberäknadt det muntra samspråket på lediga
stunder förehade vi äfven ett och annat, som skulle vara
litterära öfningar. Ett nöje var att bilda disputationssällskap för
öfning att tala latin. Men klent gick det. Litet bättre redde
vi oss med öfningar af annan art. Der fans bland de äldre
ett sällskap, som kallade sig Bragekarlaförbundet, men hvad
der egentligen gjordes, vet jag ej, ty jag var ej ansedd värdig
att deruti deltaga. De lära väl ansett mig vara för mycket
barnaktig. Men deremot var jag ledamot af ett annat sällskap,
der vi skrefvo allehanda små uppsatser. Man var icke blyg
att välja stora ämnen. Jag skref ett äreminne öfver Napoleon
och ett annat öfver konung Gustaf den tredje och slutligen
ett öfver den store fältherren Torstensson. Jag härmade Gustaf
den tredjes bekanta skrift öfver detta ämne, hvilken jag hade
läst, på samma gång jag gjorde bekantskap med Lehnbergs
äreminnen öfver Birger Jarl och Gyllenhjelm. Slutligen skref
jag ett tal på latin, hvaruti jag på prosa härmade Beskows
skaldestycke Sveriges anor, som jag hade läst. Sällskapet
tröttnade dock efter någon tid och upplöste sig med ett litet
kalas, hvartill kassan användes. Ty vi hade en liten kassa af
några få riksdaler. Derför blef också kalaset helt litet, men
vi hade dock en butelj vin.
Jag har qvar en del af dessa skriföfningar. Läser jag
dem nu, så visst tycker jag, att de äro mycket barnsliga, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
