Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Elfsjötiden och vistelsen på Åsby, 1833 - 1835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig uttryck på ett annat sätt, än man skulle väntat af ett
fruntimmer, som hade lefvat vid hofvet. Jag erfor hennes vänliga
omvårdnad på flere sätt och bevarar hennes minne med
verklig tacksamhet.
Fröken Christine Cederström, gemenligen inom familjen
kallad »moster Kerstin», var ett bland de klokaste fruntimmer
jag någonsin känt. Det kunde verkligen sägas om henne, som
en person, hvilken kände henne, yttrade en gång: »hon är
underslug på allting». Det starka förståndet var förenadt med
ett menniskoälskande hjerta, på samma sätt som hos hennes
syster grefvinnan, med handlingar af öfvertygelse om sanning
och rättvisa, men utan allt hjertnupet pjunk. Hon hade starka
andliga intressen med mycken öppenhet för religiösa intryck
och äfven för litteratur och all mensklig bildning. Karakteren
var således af det redbara slaget; hon var en menniska, som
man kunde lita på. Jag rönte hennes godhet i ymnigt mått
och bevarar hennes bild i ett tacksamt minne. Hon var, när
jag lärde känna henne, några och trettio år gammal, ett år
äldre än sin syster, grefvinnan.
Grefve Gösta (Gustaf) Lagerbjelke var vid denna tid en
gosse på sitt sextonde år med utmärkt goda naturgåfvor,
hvilkas utveckling hos den fullmogne mannen Sverige har lärt
känna hos den siste landtmarskalken och den förste talmannen
i riksdagens första kammare. När jag erinrar mig vissa
samtal, som de båda ynglingarne, han och jag, hade med
hvarandra om innehållet i Sveriges grundlagar, i hvilka vi båda
voro litet mera kunniga, än de flesta sextonåriga ynglingar
pläga vara, kan jag verkligen säga, att den plats, han har
intagit i det offentliga lifvet såsom landtmarskalk och
riksdagstalman, är just sådan, som svarar mot hans ungdoms anlag. –
Men han hade också sinne för familjelifvets frid och glädje.
Fröken Sofi Lagerbjelke var en liten snäll flicka med ett
lifligt lynne, nästan mera lifligt, än jag, såsom hennes lärare,
skulle önskat, ty en lärare kan dock ej styra och ställa med
en flicka alldeles på samma sätt som med en pojke. Men hon
var ett godt barn och blef ett aktningsvärdt fruntimmer. Jag
har läst med stort deltagande dödsannonsen om hennes
bortgång. Det var mig en verklig tillfredsställelse, att jag kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
