Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INBILLNINGAR If.\FTKN. 141
Men det ligger vigt uppå, att man skiljer den verkligt refor-
merande rörelsen från inbillningens spegelfäkterier. Detta
bemödar jag mig att göra med tillhjelp af »bondförståndet».
Att jag i min ungdom var så sadelfast i min barndoms
tro och lära, detta kom af föräldravördnaden, som hos mig
var sådan, att hvarje ord, som gick af min faders mun, var
för mig, såsom vore det ett orakelspråk. Och att föräldra-
vördnaden blef sådan, hade sin förening med en egenskap i
mitt lynne, att jag hade mycken fallenhet för auktoritet strö.
Någon frestelse att missbruka mina späda förståndskrafter
till en uppstudsig kritik kände jag icke; snarare kunde faran
flnnas att blifva osjelfständig i omdömet. Men för en omogen
ungdom är denna fara ingen alls. Den verkliga faran är, att
ungdomen fäller sina omdömen oförsynt, lättsinnigt och dumt.
Den faran slapp jag.
Bondförståndet i sin strid med fantasien var också mycket
angeläget att hålla sig fast i den faktiska verkligheten; allt,
som icke hade rot och grund i det praktiska lifvet, syntes
mig vara drömmar och narrspel.
På detta sätt beskaffad, kan jag säga, att om jag var
hängifven åt ungdomens idealer, såsom jag det var på ett visst
sätt, hvarom jag skall tala, när jag kommer till rätta stället,
så var jag likväl icke bortförd af ungdomens svärmerier.
Men huru gick det då med den brinnande inbillnings-
kraften? Jo, det gick så, att inbillningarna fingo brinna, så
mycket de ville, men de fingo lära sig, att de icke voro något
annat än inbillningar: fantasien flck bygga himmelshöga babels-
torn, men med fullt medvetande, att de ståtliga byggnaderna
blott voro slott i luften, som en vindflägt kunde blåsa omkull.
Inbillningskraftens flammande lågor blefvo ej något annat än
lusteldar, som upplyste skymningsstunderna i ett alldagligt
hvardagslif. Men tack vare áeása lusteldar, som verkligen
skimrade i den bjertaste glans och framstälde sina drömmar
i den klaraste dager och med en styrka, såsom skulle de varit
handgripliga verkligheter, tack vare detta inbillningens spel,
blefvo hvardagslifvets skymningsstunder verkliga högtidsstun-
der. Jag hade obeskrifligt roligt af dessa inbillningskraftens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
