Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 MENNISROK.ÄNNEDOM.
någon menniska, men icke heller anse någon vara alldeles
obrukbar för hvarje godt och nyttigt ändamål Jag har lärt
mig att icke, såsom man säger, »skräda folk», d. v. s. att jag
håller menniskorna till godo, sådana de äro, bättre och sämre.
Och svårt är att säga, hvem är bättre, hvem är sämre. Jag
tänker på evangelium om fariseen, som tackade Gud, att han
var bättre än andra menniskor, och publikanen, som slog sig
för sitt bröst och sade: »Gud, misskunda dig öfver mig syn-
dare!»1. Så borde alla säga, men jag fruktar, att fariséernas
ras ännu lefver och är ganska talrik. Jag har lärt mig att
vara litet misstänksam, när jag hör någon menniska mycket
berömmas, ty det är ingen säkerhet, att de, som se mycket
ostraffliga ut, skulle, om man kunde genomtränga dem, be-
finnas ej vara renare än den »stenen, som alla spotta på».
Och åter igen, när jag ser, huru alla spotta, d. v. s. när jag
förnimmer, huru någon viss person är illa anskrifven och kanske
har några för allas ögon uppenbara fel i seder och karakter,
då tänker jag, att han kanske har äfven goda egenskaper,
som icke äro lika uppenbara för allas ögon, och kanske är
litet bättre än sitt rykte. Jag tänker på den botfärdiga
synderskan i evangelium, jag tänker angående brister och fel,
att om hvar och en letar i sin gömma - jag letar i min -
så finner han nog något. Jag tänker på ordspråket: »grytan
sade till kitteln: fy, så svart du är.»
Men när jag säger, att jag har lärt mig att icke skräda
folk, så menar jag blott, att man skall göra skilnad mellan
det, som synes, och det, som är, så att man icke ratar och
skräder onödigtvis, silar mygg och sväljer kameler, men har
man kommit till verklig insigt, att skenet ej bedrog, då bör
visst en skrädning ega rum och ungt folk varnas för dåligt
sällskap. Det är icke säkert, att det går lika bra för hvem
som helst, som det har gått för mig, att icke »skräda folk».
Menniskokännedoni är en god sak, men som blifver ond,
om dermed icke förenas opartiskhet, så att man icke ser för-
tjensterna i förstoringsglas hos en och likaså felen hos en
annan, som icke hade lyckan att vara invigd i brödraskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
