Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 FAft OCTT SON.
förtroende. Och hans sätt att uttrycka sig var ett annat till
den sextonårige ynglingen, än det hade varit till barnet.
I sammanhang med denna del af min betraktelse åter-
kommer jag till en tilldragelse, som var af stor betydelse för
mig, nämligen min fars bortgång ur U f vet. Det intryck jag
erfor, när händelsen verkligen inträffade, var mindre smärtsamt
än det, jag hade erfarit, när jag såg förebuden och anade
olyckan. Men så är det i menskligheten, fruktan för ett ondt,
som skall komma, är stundom svårare att lida än det onda,
när det kommer, lika som mången gång hoppets glädje är större,
än verklighetens blifver.
Jag var aderton år gammal. Jag förlorade således min
far icke i späd ålder, icke förr än den faderliga omvårdnaden
hade hunnit verka med bestämmande magt. Min far följde
med spänd uppmärksamhet sina barns utveckling, och hans
inflytande på mig var mycket stort. Jag igenkänner detta
inflytande mycket tydligt, då jag ransakar mig, sådan jag har
varit och är. Derföre att hans verldserfarenhet var betydlig
och han mycket sysselsatte sig att begrunda tidehvarfvets art
och händelsernas betydelse samt derjemte var en vetenskapligt
bildad man, blef hans förmåga större, än hvarje familjefaders
alltid är, att gifva åt sin son lärdom för lifvet och särskildt
att bestämma riktningen af mina bokliga studier. Detta gjorde
han i båda delarne – lifvets lärdom och böckernas - så
mycket mera, som han i hela sin personlighet hade en mycket
aktningsbjudande hållning, och jag visste alltid, att när han
hade sagt något allvarsamt, så var det i fullaste mening »ord
och afsked». Der var strängt allvar och varm faderskärlek.
Derföre fäste sig intrycket djupt och har verkat genom hela
mitt lif. Jag menar icke endast den bokliga kunskapen, ehuru
jag tager äfven denna i beräkning, de latinska skoltimmarne
i min fars rum, af hvilka jag hade god nytta för mina stu-
dier, men jag fäster mig ännu mera vid lefnadsvishetens lär-
dom, som jag insamlade, dels då min far vände sitt tal till
mig, dels också då jag var åhörare till samtal mellan honom
och främmande personer. Sådant sjönk djupt i mitt minne
och bearbetades af mitt förstånd med den påföljd, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
