Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 BRÅDMOfiNAD.
stanna längre. Jag skickades till Upsala och tog min student-
examen.
Men redan det, att jag fick gå de två åren i skolan och
de tre på gymnasium, var mera egnadt att hejda än att fort-
skynda brådmognaden. Denna skulle kunnat drifvas med hög-
tryck i en privatskola, så att jag skulle kunnat blifva student
vid tretton, åtminstone vid fjorton års ålder, i stället att jag
nu hade fylt det femtonde året. Nu blef utvecklingen mera
jemn och lugn, ehuru i alla fall hastigt framryckande. Samma
verkan hade lifvet på Elfsjö och Åsby samt hemma i Lek-
sand. Under dessa tidsafdclningar fans i min yttre omgifning
ingenting, som kunde verka med framdrifvande kraft, men inom
mig sjelf fans en drifkraft, som kunde sättas i gång, om in-
trycket utifrån kom. - Och det skulle komma med öfver-
väldigande magt.
Karakterens grund var lagd; grundläggningen lades af
den allvarsamma faderskärlekens undervisning och tukt. Jag
hade lärt mig att fästa allt mitt sträfvande vid det allvarliga,
det hårda och starka i lifvet; jag ville lefva i kraftfull hand-
ling; jag ville lemna spår efter mig i det, som jag gjorde; jag
ville se resultat af mitt arbete. Jag hyste ett mycket högt
begrepp om arbetets ära, arbetets pligt och arbetets outtrött-
lighet, men om överansträngning hade jag intet begrepp. Leka
och roa mig på ungdomens sätt ville jag också; jag hade min
håg mycket öppen för det glada och roliga. Men lek skulle
vara bisak, arbetet hufvudsak.
Med detta tänkesätt reste jag nu på hösten 1836 till
Upsala. Der var det nu min skickelse, att jag skulle sam-
manträffa med en annan ung person, min like, mer än min
like, min öfverman i vördnad för arbetets ära, i trohet mot
arbetets pligt, en späd yngling i gestalt och anletsdrag, men
en jette i arbetsförmågans outtröttlighet att bruka dygnets
stunder, utan synnerlig skilnad mellan middagens timme och
midnattens. Och brådmogen var han också. Mellan honom
och mig uppstod ett mycket förtroligt umgänge och sedan -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
