Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNSKAPSIDEALET. 233
mot lättjan har jag likväl icke varit, icke alldeles trolös mot
min föresats. Och numera är denna föresats så allvarlig, som
han någonsin har varit, att jag skall vara, såsom vi sade oss
emellan, en flitig student, huru som helst, lång eller kort, min
återstående arbetstid må blifva. Jag skall arbeta på Gustaf
Leijonhufvuds sätt, så länge någon arbetsförmåga ännu finnes
i min varelse; det är min glädje, mitt hopp, att förmågan
icke skall svika förr, än locket är färdigt att läggas på min
graf, eller, såsom jag hellre uttrycker mig, odödlighetens rymd
öppnar sina portar.
Men för att återkomma till räkningen, som gjordes, så gaí
den ett för oss båda gemensamt saldo, som visade, att vi väl
hade uträttat något, men att mycket återstod, för att våra
studier skulle blifva sådana, vi ville hafva dem. Det, som
undangjordt var, syntes oss magert och klent inför de for-
dringar, vi stälde på oss sjelfva. Och en sak visste vi, att
tiden går fort, år och dagar hade ju flugit oss förbi, de skulle
sa göra allt framgent; vi kunde icke beräkna mer än högst
öfver ett och ett halft år, till dess vi måste begynna våra
tentamina för kandidatexamen, och vi hade dock så mycket
ogjordt. Slutsatsen blef, att här måste blifva ett arbete på
strängaste allvar. Och nu blef arbetsplanen uppgjord, icke i
den mening, att vi skulle bestämma på förhand sjelfva läro-
kurserna, dessa kunde bero på särskilda omständigheter för
den ene och den andre, men vi uppgjorde en gemensam arbets-
ordning.
Jag frågade Leijonhufvud, om han hade för sed att sitta
uppe med sitt arbete långt in på nätterna. Han svarade mig,
att han brukade vanligtvis icke sitta uppe längre än till kl.
12. Detta hade således varit den 14- och 15-årige gossens
vanliga lefnadssätt, när han var sig sjelf lemnad på studer-
kammaren, att han arbetade med stränga studier, till dess
midnattsklockan slog. Det var, såsom jag har sagt, »att han
gjorde icke stor skilnad mellan middagens timme och mid-
nattens»1. Nu gaf jag honom det rådet att icke rikta arbets-
ordningen på nattarbete från aftonsidan, men deremot tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
