Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 VÅNSKAPSIDEALET.
att erhålla. Och det är mycket säkert, att om vi hade fått
oss förelagd en bestämd kurs, som skulle fordras t. ex. för
högsta betyget i något visst läroämne, så att för denna kurs
skulle betyget erhållas, men all läsning derutöfver vara en
öfverloppsgerning, så skulle detta icke afhållit oss från att
läsa dubbelt mera, i fall tiden förslog och ämnet intresserade
oss. Detta var särskildt förhållandet med grekiskan och latinet.
Vi hade båda två en sådan hängifvenhet för den klassiska
litteraturen, att vi - jag kan säga - hungrade och törstade
att få tillegna oss denna litteratur hel och hållen, om blott
tid och krafter hade funnits. Der fans hos oss en vetgirighet,
jag kan nästan säga nyfikenhet, att få lära känna den ene
efter den andre af dessa grekiska och romerska författare,
hvilkas verldsberömda namn vi kände. Lika så när det blef
bekant, att docenten Carlson erbjöd sig att lemna undervis-
ning i italienska språket, med läsning af Boccaccio, Tasso och
Dante, var Leijonhufvud genast färdig att gifva sig ut på detta
fältet, och jag gjorde honom sällskap, ehuru både han och jag
ganska väl visste, att vi kunde få huru högt betyg som helst
af professor Atterbom utan att göra oss detta besväret. Men
vi hade läst í våra böcker om de berömda italienska skalderna,
och genast, när tillfälle erbjöd sig, uppflammade håg och lust
att få göra deras bekantskap. Vi hade hört sägas, att Dante
skulle vara en mycket svårläst författare, men detta skrämde
oss icke; vi hade ett mod och en tro på vår arbetskraft, så-
som skulle kraften räcka till att spränga berg.
Korteligen, vi hade en »ambition» att lära oss allt möj-
ligt, som kunde »gå i oss». Och detta sinnelaget var så be-
skaffadt, att ingendera ville vara sämre än den andre, unga
herrarne hade »ambition» äfven sins emellan, men icke den
ringaste skymt af afundsjuka. Den ene erkände så innerligt
gerna hvarje drag af öfverlägsenhet han trodde sig finna hos
den andre, och der var en ömsesidig fallenhet att se den ene
den andres skicklighet i förstoringsglas. Jag minnes t. ex., huru
Leijonhufvud trodde mig vara honom öfverlägsen i latinet,
medan jag snarare såg en viss öfverlägsenhet i detta ämne
hos honom. Han talade om det förhållande han trodde ega
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
