Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tom. Andra må göra annorlunda, efter tycke och smak, men
min lefnads lära är, att jag aldrig söker någon ersättning för
det oersättliga. Tillämpningen har varit denna: sedan Gustaí
Leijonhufvud är död, har jag aldrig haft och aldrig velat
ìiafva någon förtrogen vän.
*
Men huru har det då varit under de många åren? den
frågan gör jag ännu en gång. - Jo, det har varit på föl-
jande sätt.
Sommaren 1837 tillbragtes i ett slags vemodig, men lugn
sinnesstämning. Från den följande hösten och hela året 1838
minnes jag ej annat, än att lugn och frid rådde i min själ.
Under våren 1839 lefde jag det glada lifvet med promotions-
kamraterna, och i detta skulle Leijonhufvud deltagit, om han
lefvat. Att han var borta, hindrade icke min glädje. Men af-
glömd var han icke. Jag vill minnas, att då jag under vintern
1839 vistades i Stockholm, såg jag med längtande blickar upp
till fönstren på det hus, der jag visste, att han hade andats
sitt sista andedrag. Några år senare, 1842 och 1843, gjorde
jag resor i Dalarne och besökte äfven Schedvi socken, der
barndomshemmet, Qvista gård, var beläget. Jag gjorde en
spatsergång till detta ställe; jag såg den omgifning, der han
hade lekt sin barndoms lekar, men jag kunde icke inträda i
huset, ty jag var icke känd af hans föräldrar, ehuru mycket
jag önskade, att jag det skulle varit. Men jag är nogräknad
att icke tränga mig in hos främmande personer. Och hvartill
skulle det tjenat? - Han var i alla fall borta.
Men år 1844 hände mig följande. Jag hade det dyrbara
minnet mycket friskt. Derom vittnar en dagboksanteckning
från år 1843. Och nu år 1844 - det var natten till den 28
mars - drömde jag, att Gustaf Leijonhufvud ännu vax lefvande
på jorden. Och när jag vaknade på morgonen, fann jag mig
helt hastigt återkastad in i samma sinnesstämning, som jag
hade haft under den närmaste tiden efter hans död. Om huru
jag nu var sinnad vill jag tala med afskrifter af dagboks-
anteckningar, som jag gjorde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0273.html
