Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Studentlif, september 1836 - februari 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 TÖRN E ROS.
råtet. Der besökte jag honom sedermera ett par gånger. Han
lefde då ett eremitlif, ty en ohjelplig sjuklighet höll honom
instängd i sina rum från hösten till sommaren. Der satt han,
omgifven af sina böcker, fördjupad i lärda studier, i djup
enslighet, i en landsbygd, der knappt något tillfälle fans till
sådant umgänge, som skulle passat för honom. Han var, så
vidt jag förstår, en vördnadsvärd man.
Hans efterträdare i Upsala var Törneros. Med detta
namn nämner jag den, som i egenskap af akademisk lärare
har haft större inflytande på mig än någon annan. Detta be-
stod icke blott i den vetenskapliga undervisningen, men äfven
i det intryck jag erfor af hans karakter och hela hans person-
lighet. Törneros var icke blott en grundlig kännare af latinska
språket, som var hans läroämne, men äfven en verkligt snillrik
man och besatt en stor vitter bildning i det nyare Europas
vitterhet. Han var personlig vän af Atterbom, utan att egent-
ligen vara fosforist. Atterbom hyste en varm tillgifvenhet och
stor beundran för Törneros, såsom nogsamt visar sig af den
vackra skaldesången vid Törneros’ graf. Om Törneros sjelf
hörde jag för öfrigt sägas, att han var en mycket stor be-
undrare af Geijer, nemligen Geijer före »affallet», hvarföre
också Geijers »affall» verkade på Törneros på ett sådant sätt,
att det verkligen kunde sägas hafva, såsom ordspråket lyder,
»slagit en spik i hans likkista». Detta i synnerhet derfore,
att Geijers affall bland annat rörde äfven de klassiska stu-
dierna, hvilka voro för Törneros »lifvet i hans lif». Man läser
i de efter Törneros’ död utgifna »Bref och dagboksantecknin-
gar», huru bittert han kände den förändrade hållning, Geijer
hade intagit. Men Törneros gick dock i alla fall mot grafvens
brädd på den tiden. Han var ej mer än några och fyrtio
år gammal, men han var förtärd af det ändlösa släpet med
studenternas latinska krior, med hvilka han gjorde sig ännu
mera besvär, än som nödvändigt var. Ty Törneros var ej
blott en samvetsgrann och pligttrogen lärare, men hade äfven
en fallenhet att ej blott skarpsinnigt, men verkligen spets-
fundigt sikta ord och tankar. Var det så, att studenterna
med sina krior tråkade i hjel Törneros, så får äfven jag vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
