Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Studentlif, september 1836 - februari 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjöbring var decanus och i denna egenskap ledare af
studentexamen, när jag blef student. Jag blef således genast
känd af honom och hörde i samtal med honom månget godt
ord, som jag med tacksamhet bevarar i mitt minne. När jag
skulle skiljas från min plats på Elfsjö, skref jag till Sjöbring
för att få en efterträdare. Deraf uppkom en liten brefvexling
oss emellan, och jag igenkände i Sjöbrings bref det sinnelag,
som aldrig släpper ett tillfälle, då ett välmenande ord kan
sägas. Han nämde i sina bref åtskilliga studenter, som
nyligen hade tenterat för honom och visat sig vara mycket
skickliga. Jag förstod piken: han ville sporra min ambition.
Såsom examinator ansågs Sjöbring vara nästan oskäligt
lätt. Det blef en mycket vanlig sak att taga laudatur —
högsta betyget — i österländska språken. Men det bör dock
erkännas, att för att erhålla detta betyg lästes en ganska
betydlig lärokurs. Den vanliga kursen var Genesis, Esaias
och Psaltaren, dessa tre böcker från början till slut, samt
Lokmans fabler i arabiskan och något litet af syriska språket.
Men det kunde väl hända, att grundligheten icke alltid var
särdeles stor. Nu inträffade, att Sjöbring från och med hösten
1836 erhöll tjenstledighet för att arbeta i bibelkommissionen,
och dermed hade sötebrödsdagarne i hebreiskan tagit slut, ty
nu blef Lindgren examinator.
Lindgren blef således den, med hvilken jag fick att göra.
Vi voro rädda för honom, och nog blefvo betygen svårare att
få, men Lindgrens anspråk på de tenterande studenterna voro
dock ingalunda öfverdrifna. Vi trodde Lindgren vara en
högdragen man. Fans något af den egenskapen hos honom, så
var den förenad med mycken »urbanitet» och verklig
fördragsamhet med den, som icke var rätt mönstergill. Detta säger
jag af egen erfarenhet. Och i sin kateder var Lindgren en
utmärkt man. Hans föreläsningar voro af den yppersta art
och talrikt besökta. Det var en verklig förlust för universitetet,
då Lindgren lät prestviga sig och utbytte den akademiska
katedern mot Tierps regala pastorat i norra Upland. Jag hade
ej annan beröring med honom än i lektionerna och tentamen.
Jag blef sedermera litet mera bekant med honom. Såsom
författare har han utgifvit Jobs bok och Esaias i metriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
