Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Studentlif, september 1836 - februari 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. H. SCHRÖDER. – E. A. SCHRÖDEB. 293
Schröder visade mig samma personliga välvilja som förut. -
Slutligen, sedan jag hade flyttat till Lund, det sista året Schrö-
der lefde, företog han sig att skrifva små vänliga bref till
mig, utan någon annan upptänklig anledning, än att han tänkte,
det jag på den aflägsna, främmande orten skulle vara fägnad
att få höra smått oskyldigt sqvaller från Upsala.
En egenskap var mycket framstående hos Schröder. Han
ville icke gerna höra talas om något ledsamt. Åtminstone
hörde jag den anmärkningen göras, att Schröder tycktes aldrig
vilja tänka på sådant, som var tungt och svårt i lifvet. Der-
före fördrog han också motsägelser och onda tungors tal tem-
ligen lätt. Det kan väl så varit, att han icke fick höra allt
sqvaller, som fördes på hans bak, men nog visste han, att
han var illa liden t. ex. af en och annan bland sina embets-
bröder. Men detta tycktes icke röra honom mycket, och aldrig
hörde jag, att han vedergälde ovettets störtflod och satirens
styng med ondt mot ondt. Sjelf var han mycket tålig under
kroppsliga plågor. Han låg en gång illa sjuk på Seraflmer-
lasarettet i Stockholm och måste genomgå en svår operation.
Då väckte han uppseende bland sina läkare för det tålamod,
hvarmed han fördrog sina plågor. Kort sagdt, Schröder hade
synbarligen en stor förmåga att vara nöjd med sin verld.
Jag är vidlyftig i mitt tal om Johan Henrik Schröder,
men bland mina akademiska minnen har detta namn en stor
plats. Och han var en mycket beryktad man. En stor mängd
menniskor kände »lille Schröder» - han kallades så, ty han
var en mycket småväxt man. Jag ville kalla honom en aka-
demisk »kuriositet». Ty ett original var han och med Upsala
universitet så alldeles införlifvad, att han nästan kunde anses
såsom en »incarnation» af universitetets ande, fastän på ett
egendomligt sätt.
Från den ene Schröder flyttar sig min hugkomst till den
andre med samma namn, ty de voro två, som buro detta nam-
net, ehuru de icke voro beslägtade, hvarken genom blodsband
eller med någon andlig frändskap. Var Johan Henrik Schrö-
der ett original, så kan detta visst icke sägas om Erik August
Schröder. Han var en mycket vanlig menniska. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
