Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Studentlif, september 1836 - februari 1839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den art af upprättelse, som kamratvänskapen kunde gifva dem.
En tanke kunde ock vara att låta de magtegande se ett
tecken, att vi hade fullt allvar med lagreformen, hvarom fråga
snart skulle väckas. Detta skedde på sista landskapsmötet
vid terminens slut och med påföljd, att en kommitté förordnades
för att utarbeta förslag till nya stadgar för nationen. Jag
blef utsedd till ledamot i kommittén och fick således, utom allt
annat jag hade att sköta, äfven detta göromål öfver mig midt
under tentamenstiden. Men det gick för sig. Någon större
andel i arbetet, än hvar och en af de andre, hade jag icke.
Vi hjelptes åt, och vid höstterminens början var lagförslaget
färdigt. Det blef ej oförändradt antaget, men låg dock till
grund för de stadgar, som nationen sedermera antog.
Höstterminen 1838 gick sin gång, stilla och beskedligt.
Jag satt för det mesta inne i min kammare med mitt latin
och min hebreiska, ty dessa mina sista tentamina förestodo
nu. De försiggingo, och lika så kandidatexamen. Grufligt
gerna skulle jag velat se några kamrater samlade omkring
mig på examensdagens afton i ett gladt samqväm. Men kassan
var svag. Nu blef saken till en viss grad hjelpt genom min
moster och morbror Schedvins godhet, som gjorde en
aftonbjudning hemma i sitt hus, der jag var gäst jemte min mor
och syster samt ett annat fruntimmer, min ungdoms väninna,
Augusta Le Moine, och äfven några ledamöter af nationen.
Nu följde en liten tid af ro och hvila, men dock ej utan
bekymmer, huru det skulle tillgå att få medel till en vistelse
i Stockholm för att begagna riksarkivet i och för
disputationen. Men den saken redde sig, på sätt jag snart skall
beskrifva, och jag reste till Stockholm den 9 februari.
Derförinnan hade jag dock att uppfylla en öm och sorglig pligt, att
följa till grafven tvenne personer, hvilka jag hade mycket högt
värderat. Den ene var den man, som jag stälde främst bland
mina akademiska lärare, professoren Törneros; den andra var
hon, som jag nyss nämde, Augusta Le Moine. Hon dog af
smittkoppor i början af år 1839.
Promotionsterminen börjades nu, och jag vistades i
Stockholm. Kandidatexamina i Upsala afslutades i slutet af mars
månad, och det skulle då visa sig, huru det skulle komma att gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
