Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verket skulle blifva så stort, så dugande och starkt, som det
borde vara. Ty behofvet kan icke begränsas. Arbetets massa
hvälfver sig öfver de svaga krafterna, och det mått af arbete,
som erforderligt vore, beror icke af menniskans vilja, det ligger
i sakernas natur.
Denna erfarenhet har gjort sig gällande hos mig så mycket
mera, som jag icke har någon fallenhet att gräfva ned mig i
detaljer, stå och trampa på en punkt och blifva underkunnig
om en sak, medan man förblifver okunnig om allt det öfriga;
det, som jag söker, är att finna sammanhanget mellan sakerna,
utsigten öfver det hela. Men för att förstå det hela fordras,
att man förstår delarne, och dertill fordras att arbeta sig in
i dem. Detta har jag velat göra för att sedermera se sakerna
i stort. Jag berömmer mig ej att hafva lyckats, men nog har
sträfvandet gått i den riktningen. Jag har stor aktning för
detalj forskningar, de äro nödvändiga för att begripa de särskilda
delarne, hvaraf det hela består, men det är visst, att,
lika som öfversigten af det hela blifver oklar och ytlig, om hon
icke har sin utgångspunkt i studium af detaljerna, så, i fall
man stannar qvar i utgångspunkten och blott studerar hvarje
liten sak för sig, men icke märker, huru af de inånga småsakerna
det hela uppstår, blifver kunskapen inskränkt och
omdömet svagt. Det går, såsom ordspråket säger, att man ser
icke skogen íör bara träd. Men under ett sådant arbete att
begripa det hela händer det, att arbetets fordran blifver sådan,
att den menskliga förmågan dignar derunder. Det går,
såsom jag har sagt en gång vid ett offentligt tillfälle1: »För
hvarje fält man försöker att genomvandra, öppna sig nya
rymder, omkretsen vidgar sig, föremålens mängd kastar sig
nedtryckande öfver sinnet, vetenskapens innehåll utgrenar sig
i mångfaldiga riktningar, nya synpunkter framträda, som hvar
för sig öppna stundom omätliga utsigter. Menniskokraften
nedsjunker under uppgiftens storhet, ögat icke blott upplyses,
men vill alldeles bländas af sanningens ljus, äfven fastän det
endast uppfattar några strimmor deraf.» Detta har jag erarit,
och jag säger, att den, som icke inför vetenskapens storhet
––-
1 Afskedsord efter slutade föreläsningar 1856, tryckt i »Smärre skrifter».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
