Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omgifning funnos äfven sådana, som voro jemnåriga med mig
eller äfven äldre. Sällskapet var blandadt i afseende på
lefnadsålder, och blandadt var det äfven i öfrigt. Jag trifdes
mycket godt med de unga gossarne, som knappt hade trampat
ut sina barnskor. Det förargade mig att någon gång höra
gamla studenter förhäfva sig öfver de unga. Jag hade ett
lifligt sinne för ynglingavänskap, ehuru någon rätt förtrolig
förbindelse ej kunde komma i fråga för mig. Orsaken, att så
var, har jag förklarat här oívan i det stycket, som har till
öfverskrift G. S. L. Men de, med hvilka jag nu lefde, kunde
väl i alla fall duga till godt sällskap, hvar och en efter sitt
mått. Jag var sjelf så beskaffad, att jag kunde trifvas med
de mest olika personer, och jag värderade dem hvar och en
jemt så mycket, som jag ansåg honom vara värd, hvarvid
kritiken öfvades både samvetsgrant och allvarsamt och
karaktererna studerades. Hvad angick de mycket unga, var det
för mig ett lärorikt nöje att följa deras utveckling och se,
huru de artade sig. Det, som jag då fick se, var icke alltid
vackert, men jag fick äfven inhemta glada erfarenheter. Jag
studerade det unga folket för att se, huru det tillgår att blifva
menniska, d. v. s. huru den menskliga naturen växer fram
från frö till stjelk, från stjelk till blomma, från blomma till
frukt, ömsom frisk och ömsom maskäten. Så snart jag hörde
talas om någon yngling, som hade anländt till universitetet
med särdeles godt rykte, längtade jag att göra hans bekantskap
för att se, hurudan han verkligen månde vara. Olyckan
var, att dessa bekantskaper merendels måste blifva temligen
ytliga, ty tid och omständigheter voro hinderliga för ett närmare
umgänge, men så mycket jag förmådde, sökte jag underhålla
förbindelser på många håll, och jag släppte aldrig mina
unga vänner ur sigte. Det må ock vara mig tillåtet att säga
– ty det är verkligen sant –, att jag förhöll mig på detta
sättet icke blott derföre att det roade mig, men derföre att
jag trodde mig kunna göra någon nytta åt de yngre med
mitt sällskap, eftersom jag väl ändock skulle hafva litet mera
erfarenhet, än de ännu hade hunnit förskaffa sig eller verlden
påtvingat dem. Flere bland dessa bekantskaper hafva blifvit
fortfarande, andra har döden bortfört eller lefnadsbanornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
