Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370 KARAKTERSPRAG.
Jag visade ett vänligt anlete mot alla menniskor och det
var icke endast anletet, som var vänligt. Jag var verkligen
välvilligt sinnad mot hvar man och var också mycket ange-
lägen att icke få någon ovän. Ty all ovänlighet skulle gjort
mig obeskrifligt ondt. Jag kände ett stort behof af menniskors
välvilja. Detta sinnelag har jag haft från min barndom -
jag har förut talat derom och äfven nämt, att det hade sitt
sammanhang med en annan egenskap, som icke var den bästa,
det räddhågade sinnelaget, karakterens svaghet, som fick sträfva
mycket för att förvärfva en liten portion tapperhet och mod.
Jag var mycket rädd att stöta någon menniska. Det plågade
mig att nödgas säga någonting, som var obehagligt för den,
med hvilken jag talade. Denna känsla hos mig var en bland-
ning af godhjertenhet och moralisk feghet. Så kan det goda och
det dåliga vara blandadt i menniskonaturen. Jag har arbetat
mycket i mina dagar med dessa båda egenskaper, att godhjerten-
heten och en dermed följande tjenstaktighet icke måtte blifva
en oförnuftig svaghet. Och om jag har lyckats förvärfva några
smulor af moraliskt mod, så är detta konstgjordt, en frukt af
det moraliska arbete, som jag har haft med mig sjelf. Jag har
förut talat om min obenägenhet att säga nej, när någon men-
niska begärde något af mig, men jag kan också säga, att min
benägenhet att säga ja har i senare tider blifvit anlitad med
en efterhängsenhet, för att icke säga skamlöshet, som slutligen
har lärt mig att säga nej, ty man tröttnar omsider vid oför-
synta menniskor. Men mången gång har jag sagt ja, då jag
velat säga nej. Jag har utfört tråkiga arbeten för att göra
menniskor till viljes och för att få dem att tiga med trug och
kält. Men någon gång har det likväl händt, att när jag
kände behofvet att sätta en gräns för medgörligheten, har
denna egenskap slagit öfver till en hårdhet, som eljest är främ-
mande för mina naturliga böjelser.
Grälaktig och stridslysten har jag således icke varit; jag
har bemödat mig mera att verka positivt för det goda än att
strida mot det onda. Har jag tegat, då jag bort tala, och
hållit fred, då jag bort strida, så är detta ett fel, men ondt
och godt är nu åter blandadt. Felet hänger tillsamman med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
