Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSONLIGA MINNEN FRÅN UNIVKRSITETSLlFvET. O?9
med anledning af kronprinsen Oscars och kronprinsessan Jo-
sefinas förmälning. Han höll hela talet på svensk vers, och
det blef ett tal, som väl icke har sin make i plan och an-
läggning. Då Tranér nu skulle tala om ett furstligt biläger,
tog han ämnet från den erotiska sidan och lemnade en gan-
ska stor frihet åt sin egen förtjusningsförmåga för den qvinliga
kärlekens behag. Talet blef, så vidt jag vet, aldrig tryckt och
skulle kanske icke lämpligen kunna tryckas, men förtjenar att
läsas för det poetiska värde det verkligen eger. Jag har en
gång haft i min hand en afskrift, och läsningen gjorde hos
mig det intryck, att talet var ett poetiskt mästerstycke, men
såsom akademiskt högtidstal alldeles afvita galet. Jag har
glömt, hvem egaren var till det exemplar, jag för många år
tillbaka hade fått låna, och jag har förgäfves efterspanat, hvarest
någon handskrift af detta tal månde finnas.
Tranér synes haft samma fallenhet, som lätt nog kan
finnas hos entusiaster, att de blifva fantaster, när entusiasmen
blifver ensidig. Han förstod i grund grekisk och romersk lit-
teratur, men jag undrar, om han förstod någonting annat. I
ord och åthäfvor var han ett original. En berömlig sida i
hans karakter var den hjelpsamhet, hvarmed han frikostigt
understödde mången medellös student. Sjelf lefde han många
år såsom akademisk adjunkt med professors titel; verklig
professor blef han aldrig och skulle väl icke heller passat
dertill. Men eftersom han var en man med verklig litterär
förtjenst, användes för honom den fordomdags vanliga seden,
att när en lärd och vitter man var blifven öfverårig vid uni-
versitetet, kastade man honom på kyrkan att få sitt bröd af
ett stort pastorat. Tranér blef kyrkoherde i Söderköping utan
att ega den ringaste fallenhet för presterlig verksamhet. Pa-
storatet skötte han icke; det bästa för församlingen var visst,
att den prest, den hade fått, icke en gång bjöd till att utöfva
en verksamhet, som i hans hand troligen skulle blifvit en
karrikatyr på den presterliga tjensten. Tranor tillbragte sina
senare år i Upsala med tjenstledighet från pastoratet. De
goda inkomsterna, han tog i Guds församling, flngo tjena till
pensionsrnrättning. Hans dödsår var, om jag rätt minnes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
