Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några bilder från mitt akademiska umgänge, om jag så får
säga. Jag skulle kunna göra på samma sätt i fråga om mina
närmare umgängesbekanta inom min egen nation från och med
detta året 1842. Men jag gör det icke; jag har dessa bilder
mycket liíiiga för mitt minne, och jag minnes dem med verk-
lig tacksamhet, men jag har mina skäl att icke vid min död
efterlemna dem i skrift. Oriel Afzelius har jag dock nämt,
lika som jag förut har nämt Silfverstorpe, ty de ord, jag har
talat om dem, äro betecknande ej blott för ett enskildt för-
hållande, men för den allmänna karakteren af det studentlif,
hvari jag deltog.
Måhända bör jag dock ur samma skäl nämna Johan
Leonard Dahlberg, gemenligen känd under namnet Thjasse.
En sådan styresman för kamratlifvet som Silfverstorpe och
Afzelius var väl Dahlberg icke, men en lifvande ande var han
dock, när han med sin gripande stämma deklamerade sina
skaldestycken, »Svenska aptiten» och »Oneiros» eller Drömmen.
En vers i Svenska aptiten borde vara borta derifrån, men det
hela bör ej lemnas åt glömskan, och verklig poesi finnes i
Oneiros.
Och i Vestmanlands och Dala nation funnos på den tiden
personer, hvilkas ställning i det offentliga lifvet under deras
mannaålder föranlåter mig att nämna deras namn, såsom de
der tillhörde kretsen af mitt umgänge, jag nämner
exempelvis Robert Mauritz Bowallius, Nils August Fröman och
Karl Adam Lindström. Den ene blef riksarkivarie, den andre
blef riksdagens justitie ombudsman, den tredje blef redaktör
af tidningen Dagligt Allehanda. Jag kunde, om jag ville,
skrifva mycket om dem.
En liten episod ur lifvet med nationskamraterna har jag
dock lust att uppteckna; den handlar om det »Lundbergianska
kotteriet». Så kallade vi ett litet antal, tre eller fyra lands-
män, som bodde i ett hus, hvars egare hette Lundberg, jag
nämner det lilla sällskapet blott för att erinra mig, huru tok-
roligt vi lefde i all oskyldighet. Jag glömmer aldrig det hjert-
liga skratt, hvarmed jag helsades, då jag inträdde en morgon,
klädd i tofflor, en rödrosig nattrock, en bockskinnskrage öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
