Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGBOKSANTECKNINGAR 1844. 425
Sommaren 1844 hade sin egen märkvärdighet genom en
särdeles ful väderlek. En mera mulen och regnig sommar
hade man ej i mannaminne sett. För mig passade det icke
illa, att den ruskiga väderleken inträffade just på detta året,
då jag var af en viss finansiell svaghet föranlåten att hålla
mig hemma på min kammare; jag hade ej råd att göra någon
längre resa. Men ett par sma utflygter gjorde jag dock med
besök på Hagby hos Lorichska familjen. För öfrigt lefde jag
tyst och stilla, sysselsatt med åtskillig läsning af omvexlande,
mångsidigt innehåll. Den sorgbundna sinnesstämning, som
hade uppfylt mig under en del af våren och som jag här
ofvan har beskrifvit, vidrörde mig nu, såsom jag skref i min
dagbok, blott med »en och annan flägt af svartalfernas vin-
gar». Klent gick *det likväl med arbetet. Det var så, som
det alltid har varit för mig, på sätt jag skref i dagboken:
»Allt annat räcker till för mig, pengar, vänner, nöjen, helsa,
men tiden blifver aldrig tillräcklig. Dagarne jaga den ena
den andra. Jag är glad ibland, att tiden går fort, det lider
undan närmare till slutet, förklaringen, då lifvets gåtor lösas,
men det händer också, att min själ fylles af oro, ty den ena
dagen flyr efter den andra, och jag finner dock ingenting ut-
rättadt. Jag är ej overksam, men jag ser intet resultat af
min verksamhet Jag ville lemna något spår efter mig i verl-
den. Jag ville göra något helgjordt verk, men det blifver icke
något. Jag arbetar, men det är, såsom plockade jag sandkorn
på hafsbottnen.»
. Den stygga väderleken tyngde på lynnet. Jag skref i
dagboken den 16 juli: »Ruskigt väder, kallt, regnigt, mulen
himmel. I sådant väder under högsommaren kan man förstå,
huru södra Europas folk lida af kölden, när en ruskig vinter
öíverraskar dem. De väntade den icke, de äro ej beredda
derpå; derföre lida de mera af vinterns stränghet än vi i våra
varma rum och pelskläder. Sak samma med oss, när som-
maren är kall. Det förargar oss att nödgas frysa, ty vi tycka,
att kölden kommer i otid. Under hösten och vintern vänta
vi intet annat, vi äro beredda derpå, och då trifvas vi godt.»
Den 5 augusti skref jag: »Jag har visst för många jern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
