Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428 MIN M OKS PÖD.
ratorn, som var frånvarande, och då hade jag ett stormigt
uppträde med landsmännen, de grälade vildt, men jag fick
min vilja fram.
Studenterna firade majfesten detta år på ett stort sätt,
och var detta den första gången, då första maj firades med
allmän karneval på Eklundshofslätten. Min egen nations med-
lemmar uppträdde utklädda i daldrägter, som lånades eller
hyrdes från allmogen i Dalarne och hitfördes i stora lass.
De öfriga nationerna utförde karaktersroller i kostym. Tryckt
beskrifning tínnes om detta.
De kungliga prinsarnes vistelse vid akademien hade bör-
jats under hösten 1844 och fortfor 1845. Om dem, prins
Carl och prins Gustaf, säger jag ur minnet först och främst,
att deras personer gjorde ett mycket godt intryck, och der
egde mycken gästfrihet rum i deras lilla hof. Der var tidt
och ofta aftonbjudning, som utgjorde en samling af akade-
miska personer. Derföre lärde prinsarne känna en mängd
menniskor till ömsesidig nytta, och jag tror, att åtskilliga pro-
fessorer begagnade tillfället att lika som distillera in i de unga
prinsarnes hufvuden sina åsigter om ett och annat.
Men skandinavismen då? Jo, den lefde och mådde godt.
Studentmötet kom på tal, och nu gjorde konung Oscar ej något
hinder, ehuru det kunde tyckas, såsom skulle de politiska be-
tänkligheterna kunnat vara de samma nu som året förut.
Saken fick likväl gå sin gång, och stort studentmöte blef
hållet i Köpenhamn och Lund. Men nog blef jag hemma.
Hade min kassa varit bättre, än hon var, skulle jag ändock
hållit mig undan. Ty jag visste och såg, att samma personer,
som under det förra året hade skickat sig, i mitt tycke, något
otympligt, skulle blifva studenttågets ledare, och jag ville icke
ställa mig under deras befäl, ty jag var ej säker, att de icke
skulle på något sätt förlöpa sig, ehuru de visst icke me-
nade illa.
Sommaren kom; jag gjorde en utflygt till Norrköping på
några dagar och lefde muntert der bland slägtingar och vänner.
Jag besökte äfven Hagby två gånger, men eljest var jag hemma.
På hösten detta år kom sorgen öfver mig så stor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
