Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDENTFÖRENINGENS BILDANDE. 437
togo sig saken an, hvilket man icke kunde hoppas, att natio-
nerna skulle göra, ty meningarna voro mycket delade. De,
som ville vara försigtiga och voro räddhågade, fruktade, att
en allmän studentförening skulle blifva nationsinrättningens
upplösning och all ordning skulle gå upp i ett kaos. Det
kan väl vara möjligt, att enskilda personer bland student-
föreningspartiet hade talat illa om nationsinrättningen, men
studentföreningens afsigt var så långt ifrån att vilja under-
gräfva nationerna, att tvärtom föreningen intet högre önskade
än att få bygga sitt eget bestånd på nationerna såsom grund-
val. Men här funnos många studenter, som alls icke begrepo
detta och derföre blefvo mycket illasinnade mot studentför-
eningen. Här grälades väldeligen, här voro två partier bland
studenterna.
Och studentföreningen hade äfven andra ovänner. De
gamla, omätligt konservativa professorerna voro grufveligen
rädda för studentföreningen. De hade icke blott den farhågan,
att studentföreningen skulle bryta sönder nationsinrättningen;
de afskydde studentföreningen äfven såsom ett »rabulistiskt»
upptåg, som skulle rycka bort studenterna från all sans och
förståndig hållning. Jag har aldrig förmått sätta mig in i
deras tankegång, men jag tror nog, att de vädrade allehanda
politiska kannstöperier med deraf följande dumma upptåg.
Dertill fans ingen verklig anledning, men sådan kunde nog
skuggrädslan vara. Det var nu allmänt bekant, att bland
professorerna, så ock af prokanslern, erkebiskopen Wingård,
samt kanslern, som var kronprinsen Carl, betraktades student-
föreningen med oblida ögon. Så länge studentföreningen ingen-
ting annat var än ett enskildt sällskap af ett antal studenter,
kunde det ej mycket betyda, hvad de höga herrarne tänkte
och tyckte, men om studentföreningen skulle komma i någon
beröring med den officiella universitetsstyrelsen, visste man,
att föreningen hade att bereda sig på idel hinder, svårigheter,
illvilja.
Allt detta försiggick för mina ögon; jag såg derpå och
jag teg. Jag betänkte mig ganska noga, huruvida jag borde
med min person ansluta mig till studentföreningen eller icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
