Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444 LIFVET T STUDENTFÖRENINGEN HÖSTEN 1846.
blefvo de ordentligt hållna; jag skolkade ej. Mitt intresse för
denna tjenstgöringen försvagades dock något genom den lik-
giltighet, som bevisades genom det, att blott ett mycket ringa
antal studenter brydde sig om att åhöra dessa föreläsningar
öfver Sveriges grundlagar. Lyckligtvis voro tentamina - jag
vet ej, hvadan det härledde sig - ej särdeles många.
Men i studentföreningen hade jag min lust och glädje.
Jag tog mitt parti att med hull och hår, med lif och själ
öfverlemna mig åt detta företag. Men det var besvärligt; god
hjelp hadeT jag af kamraterna i bestyrelsen, vi kommo godt
öfverens. Men brydsamma öfverläggningar hade vi. Det bästa
var dock, att ton och anda i föreningen var mycket god, der
var sans och hållning hos ynglingarne. Bekymren voro af
ekonomisk art, medel för löpande utgifter hade vi, men fram-
tiden var mörk. Och lika mörk var också utsigten, huru det
skulle gå för sig att förbinda studentföreningen med natio-
nerna. Detta visade sig ytterligt svårt, dels för åsigternas
olikhets skull, dels af ekonomiska orsaker. Der visade sig en
stor skilnad mellan de husegande nationerna och dem, som icke
hade egna nationshus. Det visade sig, att med de nationer,
som hade egna hus, kunde platt ingen ekonomisk’ förbindelse
uppgöras, men med en och annan bland de öfriga blef ett
kontrakt afelutadt på det sätt, att dessa nationer betalade
till studentföreningen en viss afgift för h varje sin ledamot,
hvaremot studentföreningen tillhandahöll dem nationslokal och
vaktmästareuppassning. Men det är klart, att häraf föranleddes
brydsamma underhandlingar, hvilka försvårades af meningarnas
strid inom nationerna. Ville ovännerna säga, att studentföre-
ningen var ett upptåg till split och gräl bland studenterna, så
var detta sant, men det var oundvikligt. En stor förändring
inom ett samhälle går ej fram utan meningsstrider, och det
var ej studentföreningens fel, om det grälades på nationssalarne.
Föreningen framstälde sina frågor, gjorde sina förslag helt be-
skedligt. Frågan var fri; om de, som skola svara på en fråga,
ej komma öfverens sins emellan om svaret, så är felet deras,
men icke hans, från hvilken frågan kom. Och inom sjelfva
studentföreningen var intet split och gräl, ehuruväl långa öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
