Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESA SÖDERUT SOMMAREN 1847. 455
jag ej nu den vackra strandvägen mellan Köpenhamn och
Helsingör.
Från Köpenhamn reste vi öfver sundet till Malmö och
derifrån genast på skjutskärra till Lund. Vistelsen flerstädes
måste för mig såsom akademisk person från Upsala vara af
stort intresse. Men Lund gjorde icke då något rätt behagligt
intryck. Jag hyste ingen småaktig fördom, ingen akademisk
afundsjuka, men med all benägenhet att se allt från den
bästa sidan, föreföll mig staden oansenlig och lika så de aka-
demiska byggnaderna. Domkyrkan med den underjordiska
»kryptan» syntes mig visserligen vara mycket märkvärdig,
men det inre af kyrkan gjorde icke ett så högtidligt intryck,
som det jag har erfarit af domkyrkan i Upsala. Akademiska
föreningens präktiga palats fans icke på den tiden, och mycket
annat, som nu gör Lund till en vacker stad, fans icke heller.
Lund 1847 och Lund 1887 äro två mycket olika föremål.
Vi lefde ett par mycket trefliga dagar i sällskap med en
ung vän, Heurlin, med hvilken jag i en senare tid blef mera
bekant; han var då student i Lund och är nu rektor vid
allmänna högre läroverket i Göteborg. - Från Lund reste vi
på skjutskärra genom Skåne till Christianstad och i Blekinge
genom Sölvesborg och Carlshamn till Carlskrona. Jag tyckte
Christianstad vara en vacker stad och Blekinge tyckte jag
visserligen vara trädgårdsvackert, men jag hade efter ryktet
gjort mig större föreställningar. Carlskrona hade jag äfven
tänkt mig mera ståtligt, än den staden visade sig vara. Från
Carlskrona begagnades ångbåt med anlöpning af Kalmar och
Vestervik till Stockholm. - Resan var slutad; hon hade gått
i allo lyckosamt och lemnat varaktiga intryck.
Året 1847 var nu så långt framskridet, att vi befunno
oss i början af augusti. Hela den månaden tillbragtes hemma,
men i september var jag åter ute på vägar och stigar. Jag
följde min förre reskamrat, Carl Svedelius, på hans flyttnings-
resa till Södermanland, der han stod i begrepp att tillträda
sin befattning såsom lärare för sönerna i en familj. Jag tog
afsked af honom i Eskilstuna - om jag rätt minnes - och
jag reste derifrån öfver Nyckelön och förbi Strömsholm till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
