Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt lif såsom akademisk adjunkt 1850 - 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TANKAR PÅ PROFESSUREN I STATSRÄTT I ÜPSALA. 480
kandidat vid namn Geijerstam utgaf en historisk afhandling
såsom gradualdisputation, och jag åtog mig att vara præses.
Afhandlingen hade till ämne Carl X:s krig med Danmark
1658 och innehöll en åsigt, afvikande från hvad Fryxell hade
sagt i sitt historiska verk. Fryxell fann sig föranlåten att
uppträda med en kritik, hvilken han riktade mot mig såsom
författare. Detta var ett misstag, men ternligen ursäktligt.
Disputationen var delad i flere afdelningar med olika respon-
denter, och Geijerstam var namngifven författare, men denna
uppgift stod att läsa på en senare afdelning, för hvilken han
sjelf var respondens, men icke på första afdelningen, för hvilken
en helt annan person responderade. Fryxell gaf endast akt
på detta, det första titelbladet, hvilket visserligen hade ett
sådant utseende, såsom skulle jag varit författare. Jag blef
nu föremål för en temligen sträng kritik, som Fryxell lät in-
föra i en tidning. Jag slíref ett bref till Fryxell, hvaruti jag
på det höfligaste sätt upplyste honom om hans misstag. På
detta bref fick jag ett svar, hvaruti Fryxell på det mest full-
ständiga sätt erkände sitt missförstånd, och detta gjorde han
icke allenast i enskildt bref till mig, men äfven i en offentlig
förklaring, som han lät införa i en tidning, jag tror i Afton-
bladet. Jag såg i detta förfarande ett aktningsvärdt karakters-
drag. Jag erfor, att Fryxell var en man, som kunde förmå
Sig att öppet och utan förbehåll bekänna begångna misstag,
när han blef om dem öfvertygad. Det är också en slutsats,
som läsningen af Fryxells skrifter har gifvit mig, att han var
en mycket opartisk historieskrifvare, mycket angelägen att draga
fram i dagen både de bättre och de sämre sidorna af samma
sak eller person. Misstog han sig, så berodde detta derpå,
att skarpsinnigheten brast, men ärlig var han.
Detta året, 1854, hade jag ett misslyckadt infall, som, i
fall det hade lyckats, skulle gjort mig alldeles olycklig. Der
kom ett hugskott i mitt hufvud, att jag skulle blifva professor
i juridiska fakulteten, nämligen i statsrätt. Professor Dellden
dog; professorsstolen i statsrätt var ledig efter honom. Rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
