Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt lif såsom akademisk adjunkt 1850 - 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496 FÖRHÅLLANDET TILL STUDENTERNA.
sång och på samma dag ett särskildt besök af Vestmanlands
och Dala nation. Vid båda dessa tillfällen lät jag min känsla
strömma ut i talen, som jag höll, och jag var angelägen att
säga dem några nyttiga ord. Jag uttalade min tacksamhet
för allt det goda, jag hade haft i Upsala. Jag talade om det
sinnelag, jag hade haft mot studenterna, jag sade dem, att jag
älskat dem »med alla deras fel». - Några dagar senare -
det var den 10 maj - höll jag min sista föreläsning. Denna
ville jag beledsaga med några hjertliga afskedsord. Jag steg
upp bittida på morgonen en af de föregående dagarna och
satte mig vid mitt skrifbord för att samla i skrift orden, som
jag ville säga. Denna skrift blef skrifven under flödande tårar,
och sedan jag från katedern hade utsagt de skrifna orden,
lät jag trycka en liten upplaga och lemnade de flesta exem-
plaren till studentcorpsens direktion såsom ett testamente till
studenterna. Den skriften är efter många års förlopp omtryckt
i mina »Smärre skrifter».
Jag vill, medan jag är inne på detta kapitlet, påminna
mig ett par minnen af det sätt, hvarpå jag ännu allt jemt
hade umgåtts med de unge. Det fans en tid - jag tror år
1853 - ett litet sällskap, som kallade sig Humanistiska
föreningen i hvilket jag deltog. Föreningen bestod af unga
studenter, och meningen var att idka ett slags vittert umgänges-
lif, ej utan litterära öfningar. En och annan hade djerfva
tankar, humanistiska föreningen skulle blifva ett slags poli-
tiskt ordenssamfund, dock med politiken inskränkt till student-
republikens egna angelägenheter; men sådana frågor skulle
föreningen inom sig behandla och sedan genom vän och väns
vänner sprida sina åsigter och göra dem gällande. Jag log
åt detta talet, väl vetande, att af den politiken intet skalle
blifva, men jag tyckte, att gossarna kunde få roa sig med sina
drömmar. Hela humanistiska föreningen blef ej långlifvad och
dog sotdöd. Samma slut flck också en annan förening, i hvil-
ken jag skulle vara ett slags ledare. Meningen var, att man
skulle öfva sig med fria föredrag för att vinna färdighet att
uttrycka sig redigt och klart i muntlig framställning. Tanken var
den samma, som hade funnits bland mycket annat i den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
