Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Mitt lif såsom professor i Lund 1856 - 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
504 LJFVET VID FYRATIO ÅRS ÅLDER.
man således är inne på lifvets eftermiddag. Detta kände jag
mycket lifligt och icke med oblandad känsla. Jag var icke
så förstockad af lifvets trängande intressen, att jag ej skulle
kunnat företaga en dödsberedelse, men en beredning skulle
dock varit behöflig, i fall det visat sig, att eftermiddagen var
blifven afton, hvilken likväl då skulle kommit något tidigt.
Och jag önskade icke, att detta skulle inträffa. Jag var djupt
inne i lifvets omsorger, såsom jag väl måste vara, då åldern
dock ej var längre framskriden än till 40 år, men det kändes
dock underligt, att lifvets rörelser hädanefter ej skulle gå
uppföre och ej heller stanna på höjden, men sänka sig små-
ningom utíore. Härmed förenade sig en mycket liflig erinring
af allt det förflutna, i synnerhet de äldsta barndomsminnena.
Ungdomens lynne är, att den vill ut i verlden och pröfva sina
krafter, om de månde förslå att besvärja lyckan. Då sjunka
barndomens minnen undan, men när ungdomslifvet är utlef-
vadt och senare dagar komma, då vakna de gamla minnena,
deras bilder resa sig upp med en blodfull friskhet; man tän-
ker ej blott på dem, man lefver med dem, man längtar hem.
Om denna stämning egentligen tillhör ålderdomen, så skulle
jag kunna säga, att min ålderdom kom mycket tidigt, ty denna
sinnesstämning hade jag känt redan under den senare delen
af min Upsalatid, och känslan blef visst icke svagare i Lund.
Vissa menrnskor äro så fördjupade i det närvarande, att de
ej vilja se hvarken tillbaka eller framåt. De, som så äro
sinnade, gå miste om mycket godt, och deras tillstånd är farligt
för karakteren, ty lifvets undervisning blifver mycket ofull-
ständig. Men detta lynnet hafvervjag icke. De gamla min-
nenas magt, som gjorde sig gällande vid början af min medel-
ålder, har förblifvit oförminskad allt sedermera. Jag har
haft mycket godt deraf.
Den förändrade omgifningen betydde mycket för mig,
emedan jag hade varit starkt fästad vid den omgifninj, från
hvilken jag skildes. När jag säger detta, menar jag icke en-
dast Upsala akademi och dess studentlif, jag menar hela den
hufvuddel af Sveriges rike, der jag var född och uppfödd och
hade lefvat hela min tid. Jag var kommen på långt afstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
