Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Mitt lif såsom professor i Lund 1856 - 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
520 RESA I DALATINE 1857.
nadsvärde, faderlige vännen Schedvin samt äfven mina vänner af
den unga åldern. Med de unga kandidaterna, som skulle promo-
veras, tillbragte jag en glad afton dagen före promotionen. På
sjelfva promotionsdagen under den glada festen i Botaniska träd-
gården blef välmeningen sådan, att den besvärade mig. Min
skål blef drucken, och jag blef höjd och buren på axlarna. Det
va.r vanligt vid promotionerna, att endast promotor och jubel-
magistrarne på detta sätt hedrades. Men nu blef samma
heder äfven mig bevisad. Deremot blef en af jubelmagistrarne
afglömd. Detta gjorde mig ondt, men jag kunde icke hindra?
att så skedde.
Efter promotionen besökte jag Stockholm på några dagar,
men återvände snart till Upsala och vistades hos min syster
till den 11 juli, då resan till Dalarne anträddes. Jag begag-
nade ångbåt öfver Stockholm till Gefle samt derefter skjuts-
kärra till Falun genom Svärdsjö och Sundborns socknar, hvilka
trakter i Dalarne jag ej förut hade sett. Efter att hafva
under flere dagar åtnjutit den falunensiska gästfriheten i all
dess storhet, for jag genom Husby socken till Hedemora, der
jag återsåg min barndoms hulda väninna, Karin Wappengren,
hvilken vistades hos sin systerson, Hjalmar Svedelius, som var
bosatt i Hedemora. Under vistelsen i Falun hade jag äfven
besökt det vackra herregodset Grycksbo, som intresserade mig
mycket. Från Hedemora var jag inbjuden till Vikmanshyttan.
Den, som bjöd mig, var min synnerligen gode vän, Gustaf
Svedelius, som var mycket hemmastadd på stället, ty hans
fästmö vistades der. Jag gjorde hennes bekantskap, hvilken
jag sedermera under mycket förändrade förhållanden har lärt
mig mycket värdera. Och Vikmanshyttan hade dessutom ett
alldeles eget intresse för mig, ty der var den oförgätlige Gu-
staf Leijonhufvud född. Att så var, hade jag i godt minne,
och min tanke var fästad dervid, men i allmänhet lägger jag
ej stor vigt på födelseorter, grafvar och dylikt, ty när före-
målet ej finnes der, men är ohjelpligen förloradt, är det ej
mycken hugnad att veta, det man står på tomma platsen. -
Från Vikmanshyttan åkte jag i sällskap med Gustaf Svedelius
till Aselby gård i Tuna, der han skulle stanna hos slägtingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
