Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Min lefnad såsom professor i Upsala 1862 - 1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN FRÅN 1863. 565
Året 1863 på våren omvexlade sorgens högtid och gläd-
jens, grafvens fest och bröllopsfester. Min gamla faster dog;
hon var den sista af mina föräldrars syskon; hennes bild
ställer sig för min föreställning vid sidan af min barndoms
äldsta och käraste minnen; hennes bortgång vid hög ålder
kunde jag ej beklaga, ty ålderdomens bräckligheter hade tryckt
henne tungt. Någon tid derefter flrade min bror sitt bröllop,
bröllopsgården var belägen vid Löfsta bruk, men sedan fick
jag den glädjen att vara hans och hans unga hustrus värd
på en enkel familjefest i Upsala.
En annan fest, som gick till hjertat, ehuru den icke kunde
räknas till familjefester, var den, som firades på Vestmanlands
och Dala nationssal den l maj. Der hade funnits för många
år tillbaka en landsman, särdeles vänfast och stark i kamrat-
förbundet. Hans iemnåriga vänner ville gifva honom en ut-
märkelse af kamratvänskapen, honom ovetande, hvadan tecknet
kommet var. De sammansköto af sina små tillgångar en liten
summa, som sades vara gifven af en okänd gifvare såsom he-
derstecken för ett ädelt kamratskap. Hederstecknet blef ho-
nom tillerkändt genom omröstning på nationssalen. Nu sedan
han efter tjugu års förlopp fått veta verkliga förhållandet,
infann han sig vid majfesten och återgaf den lilla summan,
förökad, för att på samma sätt nu föräras åt någon välförtjent
medlem af nationen. Denna lilla sak anser jag värdig att
minnas, ty den är ett exempel, värdigt till efterföljd.
Talar jag om fester, så bör jag ej glömma reformban-
ketten, som hölls i Upsala i början af året med anledning aí
det för riksdagen framlagda kungliga representationsförslaget.
Här var en politisk fest, i hvilken jag af full och fast öfver-
tygelse deltog. Huru jag fattade den stora politiska frågan,
det uttalade jag i ett litet tal, som är tryckt i mina »Smärre
skrifter».
Långa resor företog jag icke detta året, men väl kortare
utflygter under sommaren. Jag besökte Stockholm ocli vistades
i ruinerna af den Lorichska familjen. Jag säger så, ty hon,
som var familjens krona, var försvunnen. Fru Lorich dog
1862, och hennes barn voro skingrade, så att blott enda dottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
