Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Min lefnad såsom professor i Upsala 1862 - 1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
582 MINNESTECKNINGEN ÖFVEU EKTK SPARKE 1870.
en ångslup på sjön Möckeln och Letelfven till Degerfors och
på jernväg till Carlstad. Sedan jag besett den utmärkt vackra
staden tog jag min väg dels med ångslup på Klarelfven, dels
landväg på den s. k. Fryksta jernväg till södra ändan af
Fryksdalen. Ångfartyg förde mig till Fryksände med ett ha-
stigt besök under vägen i Sunne prestgård hos historieskrif-
varen Fryxell. Återkommen till Carlstad, begynte jag få erfara
den vermländska gästfriheten, och erfaren heten förnyades under
besök på egendomarne Mölnbacka och Fösked, medan jag reste
från Carlstad till Filipstad. Dermed var resan i Vermland
för denna gången slutad, och jag begaf mig in i ett annat land,
som jag var mycket begärlig att få se. Jag begaf mig in i
bergslagsorterna inom Örebro län, dessa orter, som sägas
vara belägna i landskapet Vestmanland, ehuru de äro när-
mare förenade med Nerike. Jag reste fram genom Grythytte
socken till staden Nora och derifrån genom Jernboås och
Hjulsjö socknar till Ljusnarsberg eller, såsom orten vanligen
kallas, Kopparberget, samt vidare till Ramsberg, Guldsmeds-
hyttan och staden Linde. Landet var vackert; vänner och
bekanta saknades icke, och gästfriheten var stor. Slutligen
for jag från Linde genom Fellingsbro ned till Vestmanlands-
slätten och in öfver gränsen af Södermanland, der jag ham-
nade hos min bror i Oja. Men när omsider denna färden
var slutad i första hälften af augusti, blef jag sittande stilla
i Upsala till årets slut.
Och jag behöfde bruka min tid, ty nu låg åter igen öfver
mig Svenska akademiens uppdrag att författa en minnesteck-
ning. Jag hade lyckats erhålla ett ämne, som mycket in-
tresserade mig, nemligen att skildra det blodiga statsoffret
på Carl IX:s tid, Erik Sparre. Studier hade jag behöft, vid-
sträcktare än jag hade, men de stora dragen i det rika ämnet
tror jag mig ej hafva vanstält, och de allmänna synpunkterna
äro sådana, att jag tror mig kunna svara för dem. Men lång
blef denna skrift, kanske för lång för läsares tålamod; den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
