Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Min lefnad såsom professor i Upsala 1862 - 1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584 RESA I DALSLAND 1871.
af juni månad på stambanan till Venersborg och gjorde der-
ifrån en utflygt till Trollhättan. De märkvärdiga vattenfallen
hade jag i godt minne sedan många år tillbaka. Men jag
såg dem gerna till nyes, dock ej rätt bra. Ty de myckna
byggnaderna stängde utsigten, så att det blef mycket svårt
att fatta en rätt synpunkt. Från Trollhättan reste jag till
Kongelf, besåg ruinen af Bohus slott samt den lilla stadens
rätt egendomliga och på sitt eget sätt vackra belägenhet invid
den framstrykande bergväggen. Efter att hafva tillbragt en
afton i Kongelf i sällskap med en gammal bekant, en af de
många studentvännerna från äldre tid, begaf jag mig på väg
till Uddevalla för att göra en liten tur vid vestra kusten.
Jag såg det vackra Gustafsberg och jag återsåg Lysekil, mycket
förändradt under trettio år, sedan jag vistades der såsom bad-
gäst 1852. Slutligen kom jag till Göteborg, men stannade der
blott öfver natten, ty fartyget afgick följande morgon på Göta
elf, Trollhätte kanal och Venern till den punkt på Venerns
vestra kust, der segelleden från Dalsland mynnar i den stora
sjön. Det märkvärdigaste jag såg på Dals kanal var aque-
dukten vid Hofverud och den ovanliga art af naturskönhet,
som der utbreder sig för ögat. För öfrigt var hela segelleden
på kanalen och sjöarne märkvärdig och vacker. Jag följde
kanallinien, så långt hon sträckte sig; jag fick tillfälle att bese
och besöka de vackra ställena Billingsholm och Baldersnäs,
innan jag återreste till Göteborg. Der uppehöll jag mig nu
några dagar i godt och vänligt sällskap, en utflygt gjordes
till Marstrand, hvarefter resan anträddes åter igen öfver de
stora innanvattnen och öfver hela längden af Venern till By-
elfvens mynning, der jag inträdde i vestra Vermland och ej
stannade förr än i Arvika. Här kom nu öfver mig ett infall,
som jag ej hade på förhand beräknat. Hvarföre ej göra ett
inpass i Norge, då jag nu var så nära? Till Christiania kunde
jag ej resa; en vistelse derstädes skulle alldeles rubbat hela
min reseplan, men jag kunde ju se ett litet stycke af Norges
land. Jag gjorde så. Jag såg Kongsvinger, Eidsvold, det
märkvärdiga stället sedan år 1814, jag såg den stora elfven
Glo ramen och jemförde den med de svenska elfvarne, jag reste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
