Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XVI. Min lefnad såsom professor i Upsala 1862 - 1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef lång, hon fyller ej långt från två band i akademiens
handlingar.
*
Arvid Horn förhindrade mig från alla längre resor under
detta året. Men att helt och hållet stänga mig inne hela
sommaren förmådde han likväl icke. Jag var ute två gånger på
kortare ryck. Läraremötet i Gefle bevistades, och prestmöte
skulle hållas i Vesterås, och der ville jag vara tillstädes nu
lika som 1871. Jag for också dit, och med vistelsen derstädes
förenades en liten tur genom en del af Vestmanland,
egentligen Skultuna och Kumla socknar. Men från och med början
af juli månad höll mig Arvid Horn fastbunden dels vid
arkivarbetet i Stockholm, dels vid skrifbordet i Upsala, till dess i
midten af augusti han gaf mig några dagars ledighet för en
liten resa i norra Upland till några bland Dannemoraverken.
Jag besökte Harg, Österby och Dannemora, och jag stannade
äfven vid Elfkarleby för att se det stora vattenfallet, hvilket
dock ej visade sig i hela sin prakt, ty det var särdeles lågt
vatten. Temligen obekant i orten, hade jag mera att betrakta
naturens verk än att umgås med menniskorna, utom vid Harg,
der jag händelsevis ertappades af herregårdens egare, friherre
Beck-Friis, som på det gästvänligaste sätt införde mig i sin
familjekrets.
*
Var jag under året 1878 förhindrad från längre resor
under sommaren, så kan jag icke säga det samma om året
1879. Jag hade afsliitat vårterminens mödor och besvär och
firade derefter en glad bröllopsfest, der brudgummen var en
af mina närmare yngre vänner, hvarföre jag fann mig
föranlåten att giíva mitt bidrag till festen medelst ett eget litet
samqväm, till hvilket jag inbjöd bröllopslaget på annandagen.
Men derefter gaf jag mig ut på långresa. Vägen togs i sydlig
riktning. Fjorton år hade förflutit, sedan jag såg Lund; jag
ville återse det gamla stället. Jag beslöt att resa till Skåne.
Min väg valda jag, såsom jag brukade, med beräkning att se
äfven andra orter än den, som var det egentliga målet. Jag
reste sjöväg till OscaTshamn och derifrån på jernväg rakt
igenom Småland till Eksjö och Nässjö, der ett godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0612.html
