Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Min lefnad sedan jag ej mera är professor, 1881 - 1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
midsommartiden och var förenad med ett sorgligt möte, då
jag uppsökte en gammal vän från min skolgossetid, som nu
låg förlamad och vanför af en obotlig sjukdom. Jag utsträckte
för detta ändamål min väg till Arboga, der jag visste att den
olycklige gamle vännen, som jag ville uppsöka, fans. För
öfrigt stod denna min resa till Öja i samband med en annan
reseplan. Jag ämnade väl icke göra någon allmän rundresa
i Dalarne, men jag ville se sträckningen af den nya s. k.
Siljans jernväg från Borlänge station i Tuna till Insjön i Åls
socken med ångfartygsväg derifrån på elfven till Leksand. Jag
hade offrat litet penningar på denna vägbyggnad medelst att
taga några aktier. Detta betraktade jag såsom en gärd af
tacksamhet mot ett landskap, der jag hade njutit så mycket
godt och vid hvilket mina förfäders minne var fästadt. Jag
reste helt hastigt från Öja den vanliga vägen med ett kort
besök i Köping och vidare till den punkt, der Siljans jernväg
tager sin början. Den behagade mig ej mycket, öfvergången
från jernvägen till ångfartyget vid Insjön var obeqväm. Den,
som vill se Dalarnes vackra nejder, bör färdas på den gamla
landsvägen öfver elfven vid Båtsta och genom Gagnefs socken.
Emellertid kom jag nu till Leksand och hade sett hvad jag
ville se. Jag återvände redan följande dagen och for raka
vägen hem, med blott några timmars uppehåll hos en vän i
Hedemora.
Detta var i slutet af juni och början af juli månader. Men
jag hade då redan en gång förut varit ute. Jag var af en ung
vän, på hvars person jag satte stort värde, inbjuden att
bevista hans bröllopsfest, som firades på en landtegendom,
Hendelö, i trakten af Norrköping. Jag reste dit, och resan
utsträcktes äfven till Linköping med afsigt att se den nya
tornbyggnaden på domkyrkan, hvarigenom detta herrliga tempel
har blifvit befriadt från den vanprydnad, hvarmed den eljest
mycket märkvärdiga tempelbyggnaden förut var i sitt yttre
besvärad. Denna resa företogs i början af juni månad, och
vid återkomsten till Stockholm mötte mig budskapet, att en
af mina vänner, med hvilken jag under en viss del af min
lefnad – 1840-talet – hade stått i förtrolig förbindelse, nu
hade nått sin lefnads slut. Namnet var Karl Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
