Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XVII. Min lefnad sedan jag ej mera är professor, 1881 - 1887
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven mottaga en lyckönskning från Kalmar nation. Jag
begagnade tillfället att tala till studenterna några ord, som jag
ansåg besinningsvärda. Jag talade om ungdomen och ålderdomen
och huru för båda dessa åldrar ligger, ehuru på olika
sätt, en framtid, hvilken för dem båda blifver sådan de sjelfva
bereda den samma. Jag lät trycka talet i tidningen »Vårt
Land», och nu finnes det äfven i »Smärre skrifter».
*
Och vid denna samma dag har jag äfven fästat en annan
handling af den allvarligaste art. Jag fylde sjuttio år; jag
tyckte det vara hög tid att tänka på det, jag borde bereda
för den tid, som skall komma, då jag ej mera finnes i
sinneverlden. Jag dagtecknade denna dag, den 5 maj 1886,
mitt testamente. Jag tackar den eviga Försynen först och
främst derföre, att jag har fått komma i tillfälle att kunna göra
en sådan handling, och sedan äfven derföre, att jag icke har
blifvit öfverraskad af döden, innan gerningen var gjord.
*
Om det allra sista året, det ännu oafslutade, 1887, har jag
ej många ord att säga. Jag har besökt Stockholm ett par
gånger för öfverläggningar inom Svenska akademien, och jag
har besökt mina vänner i Vesterås. Hvad augusti månad och
hösten kunna innebära, vet jag ej.
*
Jag har i föregående tidsafdelningar låtit den allmänna
öfversigten gå förut och årsräkningen följa efteråt, men nu i
den sista afdelningen gör jag tvärtom, då det, jag nu vill säga,
skall vara den verkliga afslutningen.
Begynner jag med en blick på min ekonomiska ställning
och dermed sammanhängande hvardagliga hushållning, har
jag ej annat än godt att säga. Den pension jag åtnjuter af
statsmedel jemte besparingar, som jag eger, är tillräcklig för
mina lefnadsbehof. Visserligen får jag tidt emellan förnya
min gamla erfarenhet, att, såsom en klok man en gång yttrade,
»fordringar äro alltid osäkra, men skulder äro alltid säkra»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0634.html
