Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för sin främre tredjedel en silkestråd vid underlaget. Därifrån för han, med kroppen
fortfarande dubbelvikt bakåt, hufvudet öfver ryggen till motsatta sidan, där han på samma sätt
fäster trådens andra ända. En ny tråd fästes där, och hufvudet föres på samma sätt tillbaka
till den andra sidan, där andra ändan fästes. På samma sätt fortsätter han en stund och
bildar sålunda en af många fina trådar sammansatt stark ögla, som under hufvudets rörelser
från ena sidan till den andra glider öfver strupen. Då öglan är färdig, intager larven sin
vanliga ställning, och öglan omfattar nu hans rygg. Efter någon tids stillasittande kränger
puppan af sig larvskinnet på samma sätt som nässelfjärilens och arbetar sig liksom denna
med tillhjälp af klätterhakar och analspets fram till silkesväfven, i hvilken de små fästhakarna
trassla in sig under puppans häftiga rörelser. Hon hvilar nu med framkroppen i den nämnda
silkesöglan, som skär sig in något i den mjuka pupphuden och blir delvis fastklibbad med
en stelnande afsöndring från denna. Öglan tycks vara ett oumbärligt stöd för att puppan
skall kunna få säkert tag med fästhakarna, ty 12 kålmaskar, som jag såg försumma att göra en
ögla, föllo alla ned, medan de krängde af sig larvskinnet, hvilket de naturligtvis i detta fall
gjorde med hufvudet hängande nedåt liksom hos nässelfjärilens larv. Deras klätterhakar
tyckas således vara ofullkomligare än dennes. En annan kålmask, som mot vanligheten vid
förpuppningen hängt sig med hufvudet nedåt, spann visserligen den vanliga silkesöglan, men
förlorade taget med analspetsen och blef hängande blott i öglan. För de nedfallna larverna
skulle detta deras läge på marken antagligen i fria naturen varit ödesdigert, äfven om de
öfverlefvat fallet, ty antagligen hade de snart fallit offer för de på marken talrikt
kringströfvande rofinsekterna.
De larver, som före förpuppningen spinna en kokong, fästa endast undantagsvis denna
i öppen dag på yttre växtdelar, där den lätt faller i ögonen, såsom de ljusgula, vid någon
växtstjälk fastade silkeshylsorna hos släktet Anthrocera (taf. 18, fig. 3) I regeln uppsöka de
något gömställe på eller i själfva jordytan, som på samma gång lämnar skydd mot fiender
af hvarjehanda slag och mot alltför häftiga temperatur- och väderleksväxlingar, eller ock
fästa de kokongerna vid trädens bark och göra dem genom inblandning af barksmulor och
annat växtaffall i silkesväfnaden svåra att uppdaga. Äfven de i eller på marken inspunna
larverna pläga ofta inblanda jord och växtaffall i sina kokonger, hvarvid man vid sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
