Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och flugit bort, öppnades fönstret för att släppa ut fjärilarna, hvarvid sädesärlan, som befanns
sitta på lur på en telefontråd därutanför, genast började förfölja en af dem, som hon också
om få ögonblick lyckades bemäktiga sig. Kennel (Dorpat), som iakttagit talrika liknande fall,
tror att, om också dagfjärilar jämförelsevis sällan ätas af fåglar, detta icke beror på att de
äro illasmakande eller giftiga, utan snarare på det besvär som de oproportionerligt stora
vingarnas aflägsnande kostar. Särskildt svalor, som förtära bytet i flykten, torde af detta
skäl endast i nödfall tillgripa fjärilar. Detta må nu gälla för våra europeiska fjärilar, men,
såsom nedan skall nämnas, känner man från de varma länderna icke få fjärilar, ja, t. o. m.
hela grupper af sådana, som i anledning af någon vedervärdig smak eller lukt skys af
insektätande fåglar, medan andra, och i synnerhet Pierider, äro utsatta för en ifrig förföljelse.
Om det emellertid kan anses ådagalagdt, att vissa fjärilar förföljas af fåglar, så är det
å andra sidan påtagligt, att, om en del af dessa fjärilar i sin färgteckning äga ett skydd
mot förföljelse, detta skydd ej kan bestå däri att de bli svåra att upptäcka. Ty för en
flygande fjäril, som oupphörligt växlar bakgrund, vore en döljande färganpassning otänkbar.
Men en skyddande färganpassning, fastän af helt annan art, finnes verkligen hos vissa
fjärilar. Det var den engelske naturforskaren Bates, som under sin långvariga vistelse i
Brasilien först uppmärksammade detta. I detta land finnes en grupp af brokigt färgade
dagfjärilar, Helikonider, med smala vingar och långsamt fladdrande flykt, hvilka äro mycket
vanliga och pläga uppträda i stora svärmar. Tillfälligtvis fångade Bates ur en sådan svärm
en fjäril och fann till sin förvåning, att den, trots sin likhet i både form och färg med
Helikoniderna, tillhörde en helt annan familj, Pieridernas, till hvilken våra vanliga kålfjärilar
höra. Sedermera anträffade han upprepade gånger dylika Pierider i Helikoniddräkt, men
alltid blott enstaka bland hela svärmar af Helikonider. Vidare fann han, att i olika trakter
af Brasilien Pieriderna påfallande liknade just den där förekommande Helikonidarten. Han
drog af dessa förhållanden följande slutsatser: Helikoniderna, som uppträda så allmänt och
i så stora skaror, måste ha få fiender, och då fåglar ej sågos förfölja dem, beror detta
förmodligen på, att dessa fjärilar ha någon vedervärdig smak. Att Pieriderna däremot endast
träffas sällsynt och i enstaka exemplar, tyder på att de äro ätliga och förföljas af fåglar
och sålunda ej kunna föröka sig starkt. Men genom att ständigt sluta sig till skarorna af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
