Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medan genom köldbehandling erhöllos fjärilar liknande den nordamerikanska V. faunus.
Dessa olikheter framträda dock äfven i naturen hos vår- och höstformen af denna art, som
är i någon mån årstidsdimorf.
Äfven Fischer använde i början vid puppornas köldbehandling endast den temperatur,
som erhölls genom att lägga pupporna på is. Han beräknar den till 0°- +1° C., hvilket
sannolikt är för lågt beräknadt, om pupporna hvilade på något underlag. Behandlingstiden
växlade mellan 2 till 6 veckor. Puppornas ålder växlade mellan 1/2 - 8 dagar. På detta sätt
erhöll han bl. a. af V. io den afvikelse, som af Standfuss (se ofvan) blifvit kallad fischeri,
samt af V. urticae varieteten polaris mer eller mindre utpräglad. Vid ett tillfälle erhöll han
dessutom 2 exemplar af en i naturen ytterst sällsynt form af V. urticae, som blifvit beskrifven
under namn af ichnusoides, emedan den i vissa afseenden liknar den ofvan under Standfuss’
värmeexperiment omtalade varieteten ichnusa, särskildt däri att framvingarnas 2 svarta
midtfläckar saknas eller äro mycket små. Men ichnusoides har ett annat säreget kännetecken,
som alls icke återfinnes hos ichnusa, nämligen att den hvitgula fläck, som hos den vanliga
urticae åtskiljer de 2 yttre svarta framkantsfläckarna på framvingarna, är ersatt af svart, så att
de båda svarta fläckarna därigenom sammanflutit till en enda. Äfven andra betydande
afvikelser finnas hos denna form, men de äro mycket olika hos olika individer, så att
någon allmänt gällande beskrifning ej kan uppställas. På grund af mina egna experiment
skall jag sedermera utförligare tala om dessa afvikelser.
Man hade förut trott, att 0° C. skulle vara den lägsta temperatur, som de endast för
sommartemperatur afpassade fjärilpupporna skulle kunna uthärda, men nu företog sig Fischer
att öfverskrida denna gräns och utsätta pupporna för köldgrader växlande mellan 0° C. och
-20° C. För detta ändamål lades pupporna i bleckaskar, hvarefter dessa ställdes i
köldblandningar af sönderstött is och koksalt, som höllos inneslutna i en rymlig islåda. Pupporna
höllos först några timmar i källartemperetur, innan de inlades i köldblandningen, där de
fingo stå kvar, till dess den helt och hållet smält och temperaturen så småningom åter steg
till 0°. Följande dag inlades de i en ny köldblandning och på samma sätt fortsattes en tid
bortåt, under hvilken pupporna således omväxlande fingo stelfrysa och åter tina upp. I
början, då köldblandningar, som sänkte temperaturen ända till -20° C., användes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
